månadsarkiv: oktober 2012

Vid närmare eftertanke…

…så undrar jag vilken självbild jag har egentligen. Efter lite pillerknaprande så sätter jag mig i lilla bilen för att göra ett snabbt besök i ett av stans storköp. Bilstereon går igång och med ett glädjeskutt i hjärtat hör jag underbara låten ”Händerna mot himlen” så jag vrider upp volymen… lite till… och lite till 😉 Huvudet rycker likadant som på dom töntiga barkillarna i Jägermeisterreklamen (fatta hur lejd (=ful) jag måste se ut!) Då solen visar sig från sin bästa sida så är många grannar ute på sina gårdar och höstfixar. Jag hälsar glatt när jag smygkör igenom kvarteret och nog vinkar dom tillbaka, men blickarna jag får ser allt bra fundersamma ut. Med bra musik i popparn så blir gasarfoten lite lätt tung men på ett villakvarter får man behärska sin framfart även om jag helst skulle öka hastigheten i takt med volymen, köra ner rutan och klappa på biltaket samtidigt som jag högt och falskt sjunger med!
När jag kommer till en korsning och ska växla ner så inser jag att jag inte behöver göra det… jag har nämligen brummat fram på tvåans växel! Pinsamt! Och våran lillbil är dessutom som en jetmotor- i ljudnivå- och varvar värry mycket och värry högt. Det förklarar dom udda ögonkasten från alla jag mött!

När jag kommer ut på stora vägen som tillåter lite högre hastighet så känner jag mig som kråkan i ”prästens lilla kråka” för även om ädla maken lämnat den för tillfället enda vinterskodda bilen hemma så är det förrädiskt halt i skuggpartierna på vägarna. Det gäller att köra som den tantiga förståndiga bilföraren jag kan vara.
Framme vid affären så slår det mig att jag åkt iväg i mjukisbrallor, Sally-fläckig tröja, oborstat hår och med gårdagens smink runt ögonen. Ingen puma direkt *suckar*

Så summa kardemumma- jag är ingen cool, fräsch brud utan en medelålders tant som likt en (slemmig snor-?) kråka sladdar fram i tillvaron och inbillar mig (eller hoppas) att jag är nån annan än den jag är. Men en sak vet jag iaf- snäll är jag då- precis som kossorna i hagen 😉
Ha en skön lördagkväll ❤
KRAM

Sticker ut näsan…

…i ett lååångt och gnälligt inlägg och räknar med att få en näsbränna eller tre för nu går säkert en och annan igång!

Men faktum är att jag och Ludvig L, ordförande i ”Global Happiness Organization” är rörande överens;

Text från dagens världsblad PT

Kärnan i hela texten är lika läsbar och klar som självklar- i min värld. Jag vill inte påstå att jag är en exemplarmamma som alltjämt är trygg i min roll- långt därifrån- men jag anser mig ha ett ganska stort sunt förnuft. Att dagens barn ska ha och ha och ha- det vet jag och förutom media och samhälle så är VI föräldrar och vuxna i barnens närhet högst medskyldiga till att skapa ett behov. Vissa gånger utan att det egentligen är nödvändigt eller efterfrågas. Till vilken nytta?!

I varje barnrum ska det finnas en egen dator, en platt-tv, en smartphone, gärna ett bra surroundsystem, ett Wii/ Xbox/ Playstation eller liknande.
Är det så konstigt att våra ungar blir alltmer asociala?! Att dom snart inte behöver träffa sina vänner irl när det räcker med att chatta, sms:a, kommunicera på facebook, prata via viber, Skype och andra fiffiga sidor. Ibland behöver barnen inte ens försöka ringa eller cykla förbi nån kompis eftersom statusuppdateringar på fb visat att dom är upptagna med annat.
Jag tycker att utvecklingen är skrämmande, kalla mig gärna bakåtsträvare för det är jag till viss del men det står jag för! Vad hände med spontanlek, kila över till varann och knacka på dörren, utevistelser?

Jag säger inte att all teknisk utrustning är dålig, det finns väldigt många fördelar oxå men genom att godkänna allt mer tid instänga vid tv, dator, mobiler osv så gör vi våra barn en björntjänst.
För att klara dagens skolgång så är tillgång till internet ett måste, hur många använder inte sidor till att plugga, söka information och öva på glosor? Info från lärare som exempelvis veckobrev kommer inte längre i pappersform utan det mailas och läggs upp på skolornas hemsidor. Sådana saker kan jag acceptera, det handlar inte så mycket om att just detta är fel.

Det är behovet hemmavid som skrämmer mig. Är det nödvändigt att uppgradera sin smartphone varje gång man fyller år då man inte ens fyllt tonåring? Är det nödvändigt att ständigt ha tillgång till uppkoppling på nätet, var man än är? Måste man ha appar som styr över hemmets tv-box, hushållets lampor och som är anpassat till vuxna? Ska man ha ett fb-konto några år innan ”tillåtna åldern” 13 år? När har man nog mycket hum för att sålla vad som är okej att exponera för omvärlden, ex på instagram och fb? Detta är givetvis högst individuellt och skiljer sig milsvid mellan barn och man kan som vuxen styra sidorna till privat inställning, det fattar t.o.m en backande elefant som jag 😉

Vad andra än tycker och tänker så kommer jag att fortsätta tänka –don efter person och med det menar jag att en 10-åring inte ska förväntas vara värst när det gäller innehav av tekniska prylar när det samtidigt finns barn i familjen som är flera år äldre. Ju äldre man är desto större förmåner ska man ha men med det följer även ett större ansvar.

Sen försöker vi vara så rättvisa som möjligt vilket gjort att alla barn fått vänta med egen laptop till 10-årsdagen. Dom har haft en stationär att sitta vid innan dess, för vissa saker måste man ju ha datorn till, men det har inte varit nödvändigt med en egen förrän då. Tyvärr så har dom två stora barnen fått vänta längre än så men det är väl där nackdelen med ”första- barns- principen” kommer fram 😉 Stora sonen och stora dottern har banat väg åt efterföljande syskon 🙂

Att vara rättvis är inte alltid så enkelt när man är en mixfamilj! Även om man försöker hålla hyfsat lika regler och pratar ihop sig med ”den andra familjen” så är ju alla olika individer som inte gör/ tycker/ agerar på samma sätt som vi gör/ tycker/ agerar. Det mesta brukar dock lösa sig med god kommunikation. Tack vare att en viss orättvisa ändå uppstår ibland så har vi kört med det för barnen förhatliga uttrycket ”livet är inte alltid rättvist” 😉

Nä, sluta köpa barnen- ge mer av din tid och närhet så blir alla lyckligare i slutändan 🙂
Och kom ihåg (speciellt om du känner dig provocerad) att jag bara förmedlar mina åsikter, jag säger inte vad som är rätt eller fel!

Mina södervärkta händer klarar inte mer just nu, den eländiga årstiden Höst håller min kropp i ett hårt grepp och än verkar inte det onda vilja ge med sig! Men nu har jag iaf fått skriva av mig lite, flera dagar har gått sedan förra uppdateringen och då har jag ett uppdämt behov av att ordbajsa 🙂

Njut av hösten ni som kan, själv ska jag njuta av mina fem hemmavarande barns närvaro. Kanske framför tv:n med en film på boxeen, våra laptops brummandes på armstöden och med varsin smartphone i näven 😉

KRAM ❤

Hur i hela fanders…

…ska jag ta mig upp från soffan?! Kroppen är stel som en järnbalk 🙁

Fotat idag

Det snöar och blåser ute och min onda kropp har gått i strejk! Värken har smugit sig på mer och mer sista veckorna och nu är det riktigt illa, jag är så öm vid hudkontakt och värken rusar i kroppen likt en blandning av växtvärk/ myrkryp (eller tjillsen som vi säger här i pite (stavning?)) så jag vill helst bara ligga i soffan och vila, invirad i en skön stor filt. För trött blir jag, den ständiga värken tar på krafterna och nu känns det som att jag kan sova i flera dygn.
Inget tillstånd som gynnar arbetsliv eller social kontakt med nära och kära, kunde jag så skulle jag kokonga in mig ett tag.

Tyvärr så blir det sjuka kassan idag, eventuellt resten av veckan, inget jag gillar men vad att göra?! Jag kan inte ”nöta ut” mina kollegor genom att ständigt och jämt vara halvfärdig på jobbet vilket leder till att dom måste täcka upp för mig för att lindra min värk! 🙁
Pga det blöta piskande vädret så sover lillskrot inne i sin spjälsäng och jag lägger mig nog med henne och andas ikapp i drömmarnas värld men innan jag gör det så ska jag värma mig med en mugg hett honungste.

Ta hand om er och glöm inte att uppskatta det lilla i vardagen, såsom en värkfri kropp!!
KRAM

Scrapmässan…

…som föreningen NLS anordnade förra helgen är till ända. Det var en av dom trevligaste helgerna på länge och dom tjejer som planerat och arrangerat har gjort ett hästjobb utan dess like!
Lokalerna var toppen, dom butiker som fanns på plats hade ett bra utbud, vinsterna i tävlingar/ lotterier var fina och alla demos mycket inspirationsgivande! Vi var drygt 70 pers som satt och scrappade och som sagt, när likasinnade kommer i lag så kan det bara bli hur trevligt som helst 🙂
En fotbollsklass fick och tackade ja till erbjudandet att sälja mackor, kaffe/te, drickor och pastasallad och det var ett bra alternativ om man inte ville gå ner på stan för att äta eller dra med sig egen matsäck. Vi fick ett mättande alternativ på nära hand och dom fick pengar till en klassresa 😉

Några av mina enkla barnalster som färdigställdes.

Jag är en riktig shopoholic när det är mässor! Detta är jag så medveten om så jag tar med mig minimalt med papper och blommor för jag vet att jag i slutändan alltid bär med mig större packning hem än dit 😉
Men det händer nåt i kroppen när man går bland butikerna, ”vill ha” skriker varenda cell- och då måste jag ju helt enkelt handla *S*

Mitt hjärta svämmade över av lycka när mitt utmaningskort vann! Det anordnas flera tävlingar/dag och det är i slutändan vi deltagare som röstar på dom numrerade alster vi gillar bäst. En tävling är en kit-tävling, då får alla som vill vara med ett paket med likadant innehåll och utifrån instruktioner som medföljer så ska man skapa ett kort eller en LO. I år fick man inte använda annat än materialet från paketet och det var skitsvårt och dessutom var det inte min stil på innehållet så det blev en utmaning!
Jag knogade på med detta kort, från och till under hela dagen! Stundtals var jag så less att jag la det åt sidan och sa ”nu skiter jag i det här!” Men likafullt så hamnade det under mina händer då och då 😉
Strax innan inlämningstid så hade jag mitt färdiga kort i handen- och jag lyckades vinna första pris i den korttävlingen!! Bland flera duktiga scrappare så vann jag… jag! *lycklig*
Att kortet dessutom betyder mycket känslomässigt gjorde ju inte saken sämre 🙂

Älskade stora sonen som flaxar iväg från boet och familjen…

Som sagt, inte alls min stil men det är väl det som gör en utmaning extra kul 😉 Vad jag vann?! Jo ett jättefint paket innehållande papper, snören, nålar, blommor, alfabet och brads/nypor. Riktigt fina saker i fina färger!

Första pris ❤

Jag vann ett pris på lördagens lottdragning oxå och detta block med mönsterpapper följde med mig hem på kvällen!

Annars då….

Lillan har reagerat på MPR- sprutan och förutom feber så blev hon prickig på hela fram- och baksida av kroppen…

Lilla prickikorven ❤

Hösten knackar på dörren och det känns skönt att vi stuvat undan utemöbler och kastat skruttiga sommarblommor. Några Erika- ljung ska få bo i våra fönsterlådor i vinter så jag måste iväg och investera när kära maken har tid att följa med (läs;betala och bära) Tolv växter ska med hem från affären och jag är ju som tidigare nämnts lat och bekväm vilket gör att jag helst undviker att åka själv med lillsnorpan. Att fixa en trilsk liten tjej på ena armen och bära flera växtpåsar på den andra… nja, det låter mer attraktivt att åka när vi har fyra händer att dela bördan på 😉
Bjussar på en höstbild på husets baksida, taget nerifrån vattnet där kvällssolen normalt sett ska lysa in på gården mellan alla träd. Just nu är det väldigt nakna träd då det mesta i lövväg ramlat ner på marken.

Tre takfönster som ska bli takkupa och en altandörr som ska bli inbyggd i ett inglasat uterum.

Jag känner mig som ett drägg var och varannan dag, en fet, finnig, blek, slafsig typ som visserligen är noga med hygienen men som inte bryr sig nämnvärt om det yttre. Mjukisbrallor med uttöjda knän, säckiga urtvättade t-shirts och håret i en simpel hästsvans. Not sexy at all! Trots makens kärleksförklaringar och stora vilja att gosa och kramas så känner jag att jag måste rycka upp mig! Fet eller inte, kvinnlig kan man faktiskt vara och få känna sig mellan varven, så idag har jag kört m-tång genom håret och tagit på mig lite finare kläder. Vet ni vad skallen tänker då?! ”Hollywoodfru” Va?! Bara för att jag har en leopardmönstrad tunn tunika utanpå svarta tights och svart tischa så trycker hjärnspöket ner mig. En spark i arslet borde det där elaka spöket ha, sen vore en vräkning från min skalle ett trevligt alternativ så att jag kanske kan börja tycka om mig själv lite mer… en dutt iaf…
Något att jobba på minsann…

”Hi, my name is V and I think my sweater is beautiful”
….eller nåt sånt 😉

Nog skitsnackat nu, jag måste hinna lösa lite korsord innan lillsnorpan vaknar.

Ta hand om er och på återseende!
KRAM ❤

En dag att uppmärksamma…

…av flera anledningar. Den allra viktigaste anledningen för mig personligen är att min fina farfar skulle ha fyllt 86 år idag! På kanelbullens dag- så perfekt dag för min farfar! 🙂 Hans födelsedag blir en bitterljuv påminnelse om att han inte längre finns kvar i mitt liv, inte fysiskt iaf, för å ena sidan så sörjer jag han och saknar han enormt mycket men å andra sidan så har jag kommit till det stadiet att jag kan le åt allt han sa och gjorde och minnas han med en innerlig värme!

Så typiskt farfar! Med varm hand mjuknyper han stora dotterns arm, en kärleksfull beröring som var så mycket han!

Pappa har gett mig två ljudfiler innehållande farmors och farfars barndomsberättelser, inpratade av dom själva. Stilla tårar rann nerför mina kinder i förrgår när jag för första gången klickade igång filen med farfars raspiga, av sjukdom och ålder märkta röst. Att höra han berätta bl.a om vilka årtal ”morsan” och ”farsan” hans var födda gick rakt in i hjärtat och jag är så glad att pappa spelade in allt detta! På så sätt kan jag lyssna på farfars och farmors röster om och om igen. Tack och lov så finns farmor kvar i livet än men förr eller senare så kommer även hennes inspelade röst att vara extra värdefull! ❤
När jag och BästMatte träffades 2006 så hade jag alla mina fyra ”gamlingar” kvar, nu är det endast en tapper kvar. Hjärtat vill bromsa tiden så man får ha kvar sina kära längre men vettet vet att naturen har sin gång och det kan man inte påverka i alltför stor utsträckning!
Så farfar- var du än sitter och skrattar med guppande mage och plirande ögon- grattis på din dag! Några bullar till dig!

Faktiskt, jag har bakat bullar idag 🙂 Det var hur länge sen som helst och i ett infall- och pga att det var just kanelbullens dag- så knådade jag ihop en litersdeg och ut ur ugnen ploppade ca 100 rykande färska, goluktande bullar! Hälften är vanilj och hälften kanel och busso som jag är så får maken ta med sig en påse av varje till nattskiftet 🙂

Men jag har hunnit med så mycket mer än så! Det är rent snudd på hemmafru-varning på mig! För det mesta har jag gnolat och haltat mig fram i tillvaron idag men visst tusan har häxan surtant visat sitt fula tryne några gånger. Tro inte att jag är nån tålmodig, äppelkindsrosig bullmamma som med mjöligt förkläde och ungar hängandes i kjolen, strålar ikapp med solen- tillåt mig att skratta åt tanken! Första citron- svängen kom när jag öppnade skåpet där vi slänger sopor- för uppenbarligen slänger vi bara, vi trycker inte ner eller tänker på den som kommer efteråt!

”Kom och töm mig NU!!”

Eftersom det saknades vissa ingredienser till mitt spontana bak så tog jag mig in till en av stans stormarknader för att handla. När jag skulle parkera så kom sur-ilet över mig igen. Ett i princip tomt garage- men varför ska då nån ställa sig jävlat mitt för utfarten från garaget?! En petitess, jag vet, men det stör mig! Och det mest typiska är att det i 8 av 10 fall är en gubbe, +55 som trixat och backat in för att sen bara glida rakt ut. *morr*

Extra svängradie spolierad!

Många tunga påsar anlände hem och dessa skulle packas upp och stuvas in i… ja, i överfulla skåp! Både kyl och skafferi såg ut som att nån hobbybombare testat pyrotekniska medel bland våra livsmedel så det var bara till att börja rensning av stora mått. Förpackningar med datum sedan skattskrivningen i Betlehem åkte i soporna och till slut bars det ut lika många och tunga påsar till soptunnan som det burits hem från affären. Ekvation på hög nivå!

Hur lätt tror ni det var att utföra en sån rensning med en ”hjälpsam” lillsnorpa som ryckte och drog i förpackningar, öppnade och hällde ut kvarvarande smulor, plockade in det jag plockade ut… osv, osv?!
Stora dottern som var hemma från skolan utan att vara smittsam eller dödssjuk (mer pga kvinnliga åkommor men ingen mer fördjupning el förklaring på det) såg nog mammas svettiga panna, stirriga ögon och kände det annalkande utbrottet, så hon förbarmade sig över lillasyster. Dom gick och duschade tillsammans och jag kunde i lugn och ro masa fram och tillbaka i köket och få god ordning på saker och ting samt sätta bulldegen till världen;)
Det är som balsam för själen när man får en hjälpande hand! ❤

En fräsig fläta fick jag oxå på skalleknoppen 🙂

Hon är duktig, min stora tjej!

Som hemmafru måste man ju även ansvara över matlagning och givetvis hade jag handlat hem och förberett middagen som påbörjades direkt efter bullbak. Av med ugnen och på med plattorna 😉

Nu återstår att natta dom barn som fortfarande är vakna och krypa ner under täcket för att låta paddan jobba. Jag missade ”Hela Sverige bakar” så det måste jag se på play och även ”Svenska Hollywoodfruar” 🙂 Vilken fiffig grej detta är, att kunna se på missade program när det passar en själv! Vårat liv är inte gjort för att följa fasta tv- tider (förutom Luleå Hockeys matcher) så i stället för att läsa en bok när maken jobbar natt, så plöjer jag avsnitt efter avsnitt av vissa serier 😉

Blev detta en skrytinlägg?! Äh, i så fall bjuder jag på det! Jag är inte så präktig eller duktig som jag kanske låter ibland, många gånger är jag bara så glad och tacksam för att min onda kropp klarar av att utföra hushållssysslor- sånt som så många andra tar för givet! Jag får känna mig som en duktig kvinna, fru, mamma och människa och det är mycket värt! Då får ni oxå stå ut med mitt ”skryt” och uppräknande av allt jag fixat on my own! 🙂

Ta hand om er!
KRAM