Vilodagen…

…blev inte vilodag för alla. BästMattes kompetens behövdes på jobbet idag så han åkte iväg för några timmars stopparbete. Han är duktig min man ❤ Lite tråkigt är det att han jobbar eftersom vi skulle mysa, socialisera i vår bekantskapskrets och ta dagen som den kommer… men men… lite plåster på såren är att han tjänar oförskämt bra när det är utkallning på helg, så reskassan till USA förbättras 🙂

I fredags när han slutade kl 18 och egentligen gick på långledigt så hade jag förberett lite mys till hans hemkomst

Sorry för att jag bjuder på samma bild två ggr 🙂

Även en äkta make blir glad när han får en blomkvast! Just den här är från Tistel i Norrfjärden

Besöket hos sjukgymnasten i torsdags gick bra men det höll på att sluta med en öronvridning för maken. 13.00 skulle han sluta för att hinna duscha, byta om och komma hem innan jag skulle iväg. Pannsvettig av stress och med nio minuter till godo ringde jag han 13.36 när han inte dykt upp och med andan i halsen svarar han ”jag kommer om fem minuter!” Jo tjena! Jag hörde att han fortfarande var kvar på jobbparkeringen så jag morrade fram att han fick komma och hämta snorpan på Stepin, sen slängde jag på henne kläderna, in i bilen och iväg med en rivstart. Precis när jag knäppt loss henne från barnstolen och kånkat på henne nästan till entrén, DÅ kom en svart bil i full karriär! Humpade över henne till skamlig, illaluktande arbetsklädd make och linkade in till receptionen där jag fick veta att sjukgymnasten hade hunnit efterlysa mig. Pinsamt! *muttrar* Att det varit gasläcka på jobbet och att han haft svårt att slita sig, den förklaringen mjukade inte upp mig så jättemycket just där och då 😉 Nåja slutet gott, allting gott.

Sjukgymnasten E är fantastiskt duktig och det känns skönt att hon har 25 års erfarenhet.
Hon klämde, drog och nöp mig samtidigt som jag fick balansera på en fot, göra tåhävningar och en massa andra övningar. Jag blev lite paff när jag gjorde tåhävningar. Med båda fötterna samtidigt gick det bra men när jag gjorde med vänster fot så kom jag inte upp även om jag testade två ggr! Kändes helskumt men det visar hur mkt högerfoten avlastar och ”hjälper” vänster fast effekten egentligen blir tvärtom, styrkan i vänster blir inte bättre på det sättet.
Hon tyckte att min onda fotled kändes mer ”svampig” är den friska, svullnaden är fortfarande märkbar och jag har väldigt dålig styrka i den. Kort sagt så var hennes dom att foten är långt ifrån färdigrehabiliterad och att jag får räkna med minst två-tre månaders återhämtningstid! Ledbandet har fått sig en smäll, brosket på undersidan av fotknölen kan komma att ställa till med problem, svullnaden vid den läkta frakturen måste tas ner med is- allt detta tillsammans med min fibro var inget bra läge…. men allt kan bli bättre! 🙂 Foten var i så dåligt skick att hon inte ens ville ge mig endel övningsuppgifter så om två-tre veckor ska jag dit igen för att komplettera mitt nuvarande schema som hon gav mig.
Så nu är det inte bara konditionen och övervikten som gör att jag måste ta mig i kragen och masa mig till Stepin- eller Sensia som dom heter nu- även foten måste tas tag i. Vi har ett jättefint gym på jobbet oxå med flashiga maskiner men jag tror att jag satsar på Sensia då jag lika har ett årskort där (som vi får via jobbet) och det är fem minuters promenad hemifrån. Det sista borde jag inte ha erkänt va?! 😉 Skamligt så lat jag är!

Mina investeringar

Ett stort och ett litet fotledsskydd införskaffades samt ett tränings- gummiband. Skydden ska jag ha vissa stunder på dagen och vid vissa utföranden, tex vid promenad, men jag får inte ha dom för länge för då tränar jag inte upp styrkan.

Jag vill jobba heltid av många anledningar men tyvärr så fixar jag inte riktigt att utföra alla arbetsmoment som ingår på ett skift. Hittills har mina braiga kollegor fått rycka in och jag har gjort det jag har mäktat med. Tyvärr kommer detta att fortsätta ett tag till för på vårat rehabmöte som vi hade på FHV så kom det fram att det inte finns någon att sätta in i stället för mig- ingen som kör truck eller traktor. Jag försöker köra en liten stund varje skift men vissa skift räcker 30 minuters körning och jag är helt söndervärkt! Detta gör att jag inte kör mer det skiftet och då måste dom andra köra desto mer.
Även spring i trappor är något jag måste vara försiktig med och öka på allt eftersom styrkan återvänder.
Jag hoppas att mina kollegor tycker att min närvaro är så stämningshöjande och att det lilla strå jag drar till stacken kompenserar upp för allt dom får jobba extra! 😉

Det har varit lite för mycket av det dåliga på sista tiden så nu försöker jag fokusera på allt det goda jag har i min närhet- och det är rätt mycket om jag bara väljer att se det! 🙂

Det är en konst att glädjas åt det man har och inte sörja det man saknar- alla fixar inte det. Att stanna en stund i nuet och uppskatta det som får en att må bra- det är inte alla som tar sig tid att göra det. Att inte ta allt personligt och bry sig mindre om att vara alla andra till lags- det sägs att det kommer med åldern (så jag ser fram emot att åldras :))

Jag har en nära släkting som varit väldigt illa däran och som fortfarande är inlagd på las även om läget är mer stabilt. Det är såna gånger man tänker till en extra gång och uppskattar allt det vardagliga som man lätt tar för givet. Mina tankar finns hos hela den drabbade familjen och jag önskar av hela mitt hjärta att den fysiskt drabbade personen blir helt återställd! Då familjen själv har legat lågt på offentliga sidor så vill jag inte basunera ut vem det är men personen har funnits med under hela mitt liv och än är det många år kvar! ❤

Jag önskar er alla en skön söndag med några bilder

Spår i snön på farstukvisten

Nybadad fot på nybadad tjej

”Nån” har snott min mobil 😉

Sköt om er!!
KRAM

Skriv gärna en kommentar