månadsarkiv: oktober 2012

Äntligen…

…är jag gift och förlovad ”igen”! 😉

Lite svullet finger än men det funkar!

Som jag berättat förut så var jag tvungen att kapa vigselringen i slutet av min graviditet medan förlovningsringen gick samma väg först för några veckor sedan. Tråkigt som tusan men nödvändigt 🙁
Läs om ringkapningarna här och här

Nu är dom iaf på plats igen och jag är så själaglad ❤

Kylan har slagit till och när jag åkte till jobbet 05.00 imorse så visade mätaren på -13 grader *burr* Vi är visserligen väl rustade häruppe med motor- och kupévärmare i 99% av bilarna men ändå… Det tar ett tag att acklimatisera sig varje vinter och det gäller att ta rätt jacka- varma vinterjackan- när man ska ut genom dörren!

Denna vackra bild tog jag nere vid småbåtshamnen när jag var ute och sövde Sally i vagnen för någon dag sen. Vi bor så fint till och att vi har koll på jobbet även när vi är lediga stör oss inte nämnvärt 😉

Avstannad fabrik under storstopp

Snart är det bokläsardax i sängen, jag ska bara kramas och surra lite med barnen som kommit hem från sina andra familjer ikväll. Alla kidzen har höstlov nu i veckan och jag gissar att deras tider kommer att vara allt annat än anpassade efter en kvällstrött, arbetande mamma. Som tur är så brukar Matte ställa upp i ur och skur, tid och otid när barnen ska skjutsas och hämtas hos vänner och vid idrottsaktiviteter. Min uppgift har mer eller mindre blivit att ta hand om lillskrot och hålla mig hemma på kvällarna när hon ska sova eller har somnat för natten- som vanligt så är ”min syssla” mer osynlig för omgivningen och det som är tråkigt är att det som syns utåt blir mer uppskattat av omgivningen. Låter surt men är sant 🙂
Nåväl, eftersom jag ska upp 4.30 så ska jag krypa till sängs… och finnas till hands om snorpan vaknar- och Matte ska hämta bonusdottern hos kompisar om några timmar 😉

Ta hand om er!
KRAM

Vilodagen…

…blev inte vilodag för alla. BästMattes kompetens behövdes på jobbet idag så han åkte iväg för några timmars stopparbete. Han är duktig min man ❤ Lite tråkigt är det att han jobbar eftersom vi skulle mysa, socialisera i vår bekantskapskrets och ta dagen som den kommer… men men… lite plåster på såren är att han tjänar oförskämt bra när det är utkallning på helg, så reskassan till USA förbättras 🙂

I fredags när han slutade kl 18 och egentligen gick på långledigt så hade jag förberett lite mys till hans hemkomst

Sorry för att jag bjuder på samma bild två ggr 🙂

Även en äkta make blir glad när han får en blomkvast! Just den här är från Tistel i Norrfjärden

Besöket hos sjukgymnasten i torsdags gick bra men det höll på att sluta med en öronvridning för maken. 13.00 skulle han sluta för att hinna duscha, byta om och komma hem innan jag skulle iväg. Pannsvettig av stress och med nio minuter till godo ringde jag han 13.36 när han inte dykt upp och med andan i halsen svarar han ”jag kommer om fem minuter!” Jo tjena! Jag hörde att han fortfarande var kvar på jobbparkeringen så jag morrade fram att han fick komma och hämta snorpan på Stepin, sen slängde jag på henne kläderna, in i bilen och iväg med en rivstart. Precis när jag knäppt loss henne från barnstolen och kånkat på henne nästan till entrén, DÅ kom en svart bil i full karriär! Humpade över henne till skamlig, illaluktande arbetsklädd make och linkade in till receptionen där jag fick veta att sjukgymnasten hade hunnit efterlysa mig. Pinsamt! *muttrar* Att det varit gasläcka på jobbet och att han haft svårt att slita sig, den förklaringen mjukade inte upp mig så jättemycket just där och då 😉 Nåja slutet gott, allting gott.

Sjukgymnasten E är fantastiskt duktig och det känns skönt att hon har 25 års erfarenhet.
Hon klämde, drog och nöp mig samtidigt som jag fick balansera på en fot, göra tåhävningar och en massa andra övningar. Jag blev lite paff när jag gjorde tåhävningar. Med båda fötterna samtidigt gick det bra men när jag gjorde med vänster fot så kom jag inte upp även om jag testade två ggr! Kändes helskumt men det visar hur mkt högerfoten avlastar och ”hjälper” vänster fast effekten egentligen blir tvärtom, styrkan i vänster blir inte bättre på det sättet.
Hon tyckte att min onda fotled kändes mer ”svampig” är den friska, svullnaden är fortfarande märkbar och jag har väldigt dålig styrka i den. Kort sagt så var hennes dom att foten är långt ifrån färdigrehabiliterad och att jag får räkna med minst två-tre månaders återhämtningstid! Ledbandet har fått sig en smäll, brosket på undersidan av fotknölen kan komma att ställa till med problem, svullnaden vid den läkta frakturen måste tas ner med is- allt detta tillsammans med min fibro var inget bra läge…. men allt kan bli bättre! 🙂 Foten var i så dåligt skick att hon inte ens ville ge mig endel övningsuppgifter så om två-tre veckor ska jag dit igen för att komplettera mitt nuvarande schema som hon gav mig.
Så nu är det inte bara konditionen och övervikten som gör att jag måste ta mig i kragen och masa mig till Stepin- eller Sensia som dom heter nu- även foten måste tas tag i. Vi har ett jättefint gym på jobbet oxå med flashiga maskiner men jag tror att jag satsar på Sensia då jag lika har ett årskort där (som vi får via jobbet) och det är fem minuters promenad hemifrån. Det sista borde jag inte ha erkänt va?! 😉 Skamligt så lat jag är!

Mina investeringar

Ett stort och ett litet fotledsskydd införskaffades samt ett tränings- gummiband. Skydden ska jag ha vissa stunder på dagen och vid vissa utföranden, tex vid promenad, men jag får inte ha dom för länge för då tränar jag inte upp styrkan.

Jag vill jobba heltid av många anledningar men tyvärr så fixar jag inte riktigt att utföra alla arbetsmoment som ingår på ett skift. Hittills har mina braiga kollegor fått rycka in och jag har gjort det jag har mäktat med. Tyvärr kommer detta att fortsätta ett tag till för på vårat rehabmöte som vi hade på FHV så kom det fram att det inte finns någon att sätta in i stället för mig- ingen som kör truck eller traktor. Jag försöker köra en liten stund varje skift men vissa skift räcker 30 minuters körning och jag är helt söndervärkt! Detta gör att jag inte kör mer det skiftet och då måste dom andra köra desto mer.
Även spring i trappor är något jag måste vara försiktig med och öka på allt eftersom styrkan återvänder.
Jag hoppas att mina kollegor tycker att min närvaro är så stämningshöjande och att det lilla strå jag drar till stacken kompenserar upp för allt dom får jobba extra! 😉

Det har varit lite för mycket av det dåliga på sista tiden så nu försöker jag fokusera på allt det goda jag har i min närhet- och det är rätt mycket om jag bara väljer att se det! 🙂

Det är en konst att glädjas åt det man har och inte sörja det man saknar- alla fixar inte det. Att stanna en stund i nuet och uppskatta det som får en att må bra- det är inte alla som tar sig tid att göra det. Att inte ta allt personligt och bry sig mindre om att vara alla andra till lags- det sägs att det kommer med åldern (så jag ser fram emot att åldras :))

Jag har en nära släkting som varit väldigt illa däran och som fortfarande är inlagd på las även om läget är mer stabilt. Det är såna gånger man tänker till en extra gång och uppskattar allt det vardagliga som man lätt tar för givet. Mina tankar finns hos hela den drabbade familjen och jag önskar av hela mitt hjärta att den fysiskt drabbade personen blir helt återställd! Då familjen själv har legat lågt på offentliga sidor så vill jag inte basunera ut vem det är men personen har funnits med under hela mitt liv och än är det många år kvar! ❤

Jag önskar er alla en skön söndag med några bilder

Spår i snön på farstukvisten

Nybadad fot på nybadad tjej

”Nån” har snott min mobil 😉

Sköt om er!!
KRAM

Ingen stilpoäng till mig…

…idag heller! Snorpan fick en hostattack under lunchvilan och jag skulle ut och kolla läget, typ ge henne tutten om den åkt ut av lufttrycket. Första bästa skor jag såg var stora sonens gympadojjor och jag klev i dom- utan att behöva knyta upp och utan att behöva skohorn. Till saken hör att hans pråmar är strl 45 och mina fötter är mest nöjda i strl 39.

Sexy like clownen Manne 😉

Nåja, väl inne igen så kändes dojjorna rätt komfortabla och i och med att Pippi Longstocking rullar på vår tv dagarna i ända- då inte Lönnebergabusen gör det- så behöll jag dom på, kan poppis-pippi så kan väl jag! (sorry Simon, du ska få igen dom ;))
Missade en trevlig tjejlunch pga Sallys vila mitt i allt, men med tanke på min outfit så var det kanske lika bra 😉

Tyvärr gör sig inte bilden rättvis, det ser mer jävligt ut i verkligheten 🙂

Mitt hjärta smälte till en varm, blöt fläck imorse när lillskrot satt i sin barnstol och åt frukost. Jag böjde mig ner bredvid henne och la min högra kind mot hennes vänstra och sa ”åh vad jag älskar dig!!” Då smög hon upp armen, la sin lilla hand på min andra kind och strök försiktigt! *suckar av glädje* ❤

Dagen i övrigt har börjat lugnt. Jag har hunnit vara huslig och tömt diskmaskinen, kört och hängt en tvätt och snart är tvätt nr två klar för tumling. Lillan är sövd ute i vagnen och jag har just renbäddat storsängen. Om en timme ska jag bege mig till sjukgymnasten och därefter blir det några timmars extrajobb på fabriken innan vi får sjunka ner i soffan och snarka i varsitt hörn. Trots få och fjuttiga hemsysslor så lär jag vara rejält knäckt innan kvällen, därför blir det inte att hårdjobba i em, jag är mest intresserad av att kika in i allt som normalt sett är slutet och igenbommat vid normal drift.

Sen kan jag tala om- på tal om hushållsarbete- att vissa inom familjen får ta på sig ”mössan-av-skam” för under några dagar har vi letat badlakan och funderat var alla har tagit vägen! Ungarna har med knapp möda kunnat duscha efter gympa/ innebandy. Idag hittade jag fem påsar som hängde på en krok under trappen i hallen- fem stycken varav fyra innehåll handdukar! Tack och lov så var det ingen äcklig odör kring påsarna men å andra sidan hade det kanske varit bättre för då hade vi blivit uppmärksammade på att nåt förpestade luften- och vi hade haft ett gäng nytvättade frottebadlakan 😉

Härligt- ÄNNU mer tvätt!

Kolla in denna snygga skapelse;

”Blinka lilla stjärna där…”

Det är min snälla svägerska som gjort den här snygga väggdekoren som jag genast satte upp på husväggen, väl synlig från gatan. Det första BästMatte sa när han kom hem från jobbet var ”har du redan satt upp julpynt” Excuse me?! Okej, vissa kanske tycker att det är extremt mycket jul över den fina stjärnan men då får jag bjuda på en tidig julpyntning. Jag själv anser den vara så fin att jag vill ha den uppe på väggen så länge det bara går! Det är ju färskvara så den håller ju inte året runt!
Övrigt ”julpynt” kommer inte fram förrän första advent så min stjärna får glänsa i ensam majestät några veckor till 😉

Nästa helg är vi bjudna till ett 40-årsparty med rosa tema. Kul säger jag! 🙂 Sist vi var bjudna på ett jämnårigkalas fick vi ställa in pga en hel natt på Sunderby sjukhus med lillsnorpan 🙁 Förhoppningsvis ska det gå bättre den här gången!
Jag har iaf inhandlat lite rosa tingeltangel, rosa ögonskugga, lösnaglar och hör och häpna- lösögonfransar! Haha, ja hur det ska gå att få dit dom och hur jag ska få dom att sitta kvar hela kvällen, det blir spännande att se. Men jag har tänkt prova lite i förväg både med fransarna och med sminkningen. Idag passar det sämre för jag vill ju inte komma till sjukgymnasten eller på jobbet och se ut som en lightversion av en dragqueen 😉 å andra sidan kanske jag bjuder maken på ett gott skratt i kväll 🙂

Nu verkar snorpan vara på G att vakna, det knorras i babyvakten så det är bäst att avrunda här!

Sköt om er!
KRAM

Att tolka tecken…

…är inte alltid lätt, men idag tolkar jag hejvilt!
Vi har varit och tittat, klämt på och provlegat i sängar. Nya sängar på möbelvaruhus. Continentalsängar, Tempursängar och andra dubbelsängar som kanske legat lite högre i pris än vad vi är värda 😉 men som skulle vara bra för min värkande kropp. I våran nuvarande säng sover jag som crap! Vänder och vrider på mig, ligger jag på sida så bränner det i höften, ligger jag på mage så håller ryggen på att gå av. Jag vaknar aldrig utvilad och jag är så less!!
Nu är frågan den, är det nån ovan eller under oss som försöker ge oss en liten vink om något?! För varuhus nr ett som vi varit på har konkat för bara nån dag sen och varuhus nr två lågabrinner för fullt i detta nu! En slump eller?!
Vi avvaktar ett tag och tar nya tag om några dagar när vi har bearbetat detta 😉

Igår hade jag ett rehabmöte på jobbet tillsammans med min personalledare och läkaren och sjuksköterskan på vår företagshälsovård. Jag känner mig smått frustrerad över att min fotled är så dålig än, klen öm och ostadig. Enligt läkaren kan en rejäl stukning kännas av i ca ett halvår och med en fraktur på det så kan det ta uppåt ett år innan jag är helt återställd! Mindre roligt! Jag vill så mycket men klarar så lite! Har iaf fått en remiss till sjukgymnast på StepIn så på torsdag ska jag dit och höra hur jag kan träna upp styrka och stabilitet på bästa/snabbaste sätt! Sköterskan konstaterade oxå att min fibro knappast gör värken i leden mindre och att jag pga min inre stress över att inte vara fullt arbetsför, försämrar läget ytterligare! Det känns bra att jag får hjälp iaf, och att ett uppföljningsmöte är inbokat för utan feedback känner jag mig upphängd och nersläppt, lite out of control så att säga.

Idag fick jag träffa ett axplock av mina kollegor samt mina bästa skifteskollegor på jobbet. Vi har fabriksstopp just nu och på våran avdelning monteras en ny barrhugg in och denna mackapär med kringutrustning blev vi utbildade på. En mycket trevlig dag på företagets ”konferensavdelning”, enda otrevliga händelsen utspelade sig vid ett av dagens besök på dass (sorry men förr eller senare hamnar jag alltid på kiss- bajs- och dagisnivå!)

I vanlig ordning så hade jag lite tidsnöd ställt i relation till min nöd, så jag slet av mig brallan och damp ner på toastolen. *plask* lät det (nästan) bakom stora gumpen och jag tog mig svärande för pannan där jag satt. Givetvis hade jag för bråttom för att inspektera toaringen innan jag landade på den och med facit i hand så skulle jag ju ha gjort det! Nån hade lämnat nåt kvar åt efterföljande som råkade bli jag. Sur och äcklad försökte jag rengöra mig så gott jag kunde och när jag spolade efter mig så kollade jag- fylld av förhoppning- om det skulle stänka upp lite ”rent” spolvatten på ringen, för den möjligheten fanns ju och i princip allt annat kändes mer lockande än kiss. Nähädå, inte ett stänk kom på ringen! Medan jag tvättade händerna så konstaterade jag krasst ”härligt att gå omkring med nån annans kiss innanför mina byxor”! Hoppet tändes dock när jag rev av pappret från behållaren på väggen- det skvittrade lite vatten från mina händer och tänk om detta hände även den som varit på tronen före mig! För att inte bryta ihop helt så körde jag ett tanke- mantra där jag intalade mig själv att det var så det gått till och då kändes det genast lite bättre 🙂

Lillsnorpan fick vara hos sin faster och kusinerna idag när det körde ihop sig med min utbildning/BästMattes stoppjobb- tusen tack Maggan, V och A för att ni tog hand om juvelen! ❤

Trots att vi bara behöver barnomsorg sex dagar på sex veckor (en skiftcykel) så har vi börjat kolla upp om det finns plats för snorpan nån gång efter jul. Då slipper vi traggla och lösa problem med barnskötning varje gång nån av oss ska jobba extra eller gå kurs. Det kan finnas en bra lösning men jag återkommer till detta längre fram 🙂

Avslutar dagens långa, hattiga inlägg med en bild på coolingen som själv dragit fram sin fina stol och ser Pippi Långstrump på första parkett 🙂

Kärlek ❤

Sov gott alla fina läsare!!
KRAM