Livet återvände…

…igår! Jag hade tid hos sjukgymnasterna på ortopeden och det var två duktiga personer som sågade upp gipset och befriade mitt eländiga ben. Ett träningsprogram fick jag i handen och detta ska jag följa 2-3 ggr/dag för att bygga upp musklerna och styrkan i benet och fotleden. Fy faan hur benet såg ut när det föddes fram ur mitt lila gips. Det var väl uppskattningsvis fem lager hud som hängde i flagor, hårväxten var så lång och grov att det liknade tallbarr, huden var skrövlig som på en 80-årstant och blånaderna runt fotleden var kvar plus att det hade tillkommit en ny sen jag såg benet sist. En härlig bildkavalkad, dagen till ära;

En aningens skillnad på grovleken 🙂

Svullen och blå på utsidan

Ny blånad på insidan

Skrynkelskrövelskrutt

Vadå torr och fnasig?! Det syns t.o.m var bandaget har suttit, huden trasades sönder!

Mest troligt har jag fått en mjukdelsskada även på insidan av fotleden eftersom det är blått och fruktansvärt ont även där men det är inget att göra något åt, annat än att låta det hela i lugn och ro.
Min fibro lär ju inte göra smärtan mindre kännbar men även där är det samma sak- gilla läget liksom!

Nu räcker det med EN krycka i nån vecka, mest för att få stöd och så att jag sakta men säkert ska tordas stödja och belasta mer på den onda foten. Och som en av sjukgymnasterna sa- ”hellre en vecka extra med krycka och bli av med haltningen än att linka fram”. För linkar fram gör jag, utan krycka ser det nästan ut som att jag har skitit i brallan 😉

I alla fall, medan jag väntade på att lillskruttan skulle vakna så att hon och Matte kunde hämta mig på lassa, firade jag stort i cafeterian 🙂

Hos fina svärföräldrarna firade jag oxå! Vi åt svärfars goda kycklinggryta med ris och en liten öl (eller tre) slank visst ner under och efter middagen 😉

Lite småvarm i kinderna och med en väldig värk i fotleden, spolade jag upp ett bad vid hemkomst. Hela jag kunde krypa ner i vattnet- med båda benen under vattenytan. Det är vardagslyx! 🙂

Kräsna läsare bör hoppa över detta stycke om kräkreflexen är lättretad! Men det kan jag lova, mitt badvatten skulle inte ens duga till blomvattning när jag var klar!
Efter all hudskrubbning och barrborttagning så såg man knappt benen i vattnet, det var lätt grumligt om jag säger så. Badskummet gjorde nog sitt till but I’ll tell you- jag satt inte kvar i dyngvattnet utan öppnade snabbt avloppet för att bli av med sex veckors skit och hips vips så var jag tre hekto lättare 🙂 Nu kanske jag slipper bli terroriserad av flugor pga att jag varit en stinkande, sanitär olägenhet. Nääää, nu dummade jag mig-igen! Det är ju bara vänsterbenet som inte skrubbats ordentligt på dessa veckor.

Planen är att börja om att jobba om ca 10 dar men inte riktigt fullt ut. Alltså det blir heltid men jag kommer att ha inre tjänst till att börja med. Det är ojämnheter, trappor och andra mer fysiskt krävande situationer som kan ställa till med problem och därför ska jag undvika all körning av tunga fordon och arbete ute i fabriken tills jag fått tillbaka styrkan. Ett stödjande fotskydd ska inhandlas på stepin och med hjälp av det kanske processen framåt går lite fortare 🙂 Jag ser fram emot att få komma tillbaka till mina kollegor i vars sällskap jag trivs väldigt bra! 😉

Jag avslutar detta inlägg med en bild från vår baksida av huset. En bild av vad som komma skall;

Frost i gräset

Ta hand om er och ha en skön torsdag!
KRAM

2 reaktion på “Livet återvände…

  1. Anonymous

    Du skriver inget om LUKTEN (läs stanken) som anföll när gipset åkte 😉
    Jag vet ju, för jag har själv varit med om det. För min del blev det extra läskigt eftersom jag har hårväxt som kan konkurrera med vilken karl som helst. Ena benet inte bara stank lik, det var lurvigt som f-n!
    Det är inte helt lätt att trotsa hjärnan som inte vill stödja på foten men med vilja och envishet dansar du snart vilken latin-dans du vill 😉
    //Maggan

    Svara
    1. Vera.m.fl

      Haha, vilken underbar beskrivning av ditt ben, det låter riktigt raffigt 😉 att jag inte skriver om lukten är för att det inte finns nån lukt- trot eller ej! Dom sa att det oftast är hand- och armpatienter som råkar ut för den ökända odören 🙂
      Snacka om att hjärnans ”vilja” är starkare än modet, det gäller att bita ihop (fast just nu har jag rätt ont så då tar jag det piano)
      Tack för dina uppmuntrande rader!
      Kram

      Svara

Skriv gärna en kommentar