Är det nån…

…som torkar ut och är i behov av tårar?! I så fall finns det i överflöd här, jag har just vinkat av min förstfödda son som åker till andra sidan jorden. Fy faan säger jag bara! Han är så väl förunnad att åka och jag tror att det är nyttigt, lärorikt och roligt men mammahjärtat lider! Jag försökte göra mig hård för att bespara han mina tårar men jag är för blödig! Jäkla lilleskutt-syndrom med tårar som skvätter omkring mig, röd snornäsa och skweel-ljud som tränger upp ur strupen.
Nåja, han vet varför jag bölar och jag tror han förstår min separationsångest! 😉

Som nybliven 19-åring, efter nio månaders väntan och 12 timmars hårt arbete berikades mitt liv med en guldklimp. En välskapt pojke med enstaka röda fjun på huvudet, stora tillgivna ögon och näpen mun. Med unga, oerfarna och senare frånskilda föräldrar och som första barnet så har livet inte alltid varit så enkelt men med sitt fina sätt med egenskaper som att vara bl.a social, omtänksam, ”lagom tuff”, snäll och anpassningsbar så har den lilla pojken klarat sig bra! Under åren har han vuxit, utvecklats, genomlidit ris och ros, fått en stor bekantskapskrets- och nu, 19 år senare lämnar han boet för att jobba i USA.
Min lilla guldklimp har förvandlats till en stor guldklimp! ❤

Bryt ihop, bit ihop och kom igen är vad som gäller nu!
Så jag fortsätter med andra ord att slösa med mitt saltvatten! Tårarna och snoret hinner knappt torka på tröjärmen innan det väller fram en ny våg och jag måste torka mig ännu mer. Och ja, i en sån här situation får man faktiskt torka vad man vill på tröjärmen!
(Att det är fem barn till som oxå ska lämna boet så småningom har jag förträngt!)

Han lever och han kommer tillbaka men det är en sorg ändå, han fattas mig!

Ha en bra kväll alla för jag ska göra ett ärligt försök jag oxå!
KRAM

8 reaktion på “Är det nån…

  1. Anonymous

    Oavsett hur gamla ens barn är så är mammahjärtat alltid med,både i glädje och sorg,för man upphör aldrig att vara förälder,men som sagt man måste ändå släppa taget så småningom!Nu är det dags för ditt första barn att lämna boet och jag förstår att det känns,och sen att han far så långt bort måste kännas extra tungt:-(
    Men som du själv beskriver honom och som jag lärt känna honom så kommer han att klara sig alldeles utmärkt:-) Han är så fin,gullig och social och lätt att tycka om 🙂
    Så låt tårarna komma,du ska se att efter ett tag så känns allt lättare!
    Massor av varma kramar/Svärmor

    Svara
  2. Anonymous

    Tårarna rinner här med, jag vet hur det känns. Jag upplevde samma sak när Jeanette åkte till USA för att studera.
    Kram till hela familjen.
    //Helena

    Svara
  3. Jessica

    Så fint! Simon är en sån fin kille, och det är ju inte så konstigt men den fina mamman han har! Du har gjort det så bra så syster! Tror han kommer få en otrolig resa och det är han värd! Kram från mig 🙂 / syster

    Svara
  4. Tess

    Åh fy tusingen så tufft!! 🙁 Förstår din sorg. ♥ Men han kommer få det jättebra & ha sååå mycket roligt. Fast just nu spelar det nog ingen roll vad någon säger, det är ju en process att komma igenom… :/ En sak kan jag säga med säkerhet, han kommer komma tillbaka med helt ny tacksamhet för dig/er som förälder/rar & säkert uppskatta allt hemmavid på ett helt nytt sätt. Så kände jag när jag var iväg & kom hem efter au pair-årets slut. 🙂
    Stooor kram! ♥

    Svara
  5. Anne Jonsson

    Förstår din saknad….men han kommer ju tillbaka! Och ni ska åka och hälsa på honom snart! Tiden går så fort. Det är lätt att säga men svårare att tänka så, jag förstår det också. Tur det finns Skype och mail och mess….Tänker på dig och skickar en styrkekram!

    Svara
  6. Vera.m.fl

    Tack snälla underbara vänner!! ❤
    Missförstå mig rätt, jag VILL att han åker för detta är ju världens chans för han att uppleva en annan del av världen, att få perspektiv på hur saker och ting fungerar i olika länder/ familjer. Bara att se hur väl fungerande socialt skyddsnät vi har, det är inte alla förunnat att få se det!
    Jag vet ju att resan är av godo, både för mig och sonen, men det gör egentligen inte saknaden, tomheten och separationen lättare.
    Som sagt, det finns Skype och andra sociala medier och vi åker mest troligt över i februari så jag har ju något att se fram emot! 🙂
    KRAM på er! ❤

    Svara

Skriv gärna en kommentar