månadsarkiv: september 2012

Idag…

…är det riktigt härligt höstigt ute! Uppehåll, nästan vindstilla, frisk luft och vackra färger i träden. Innan lunch vaggade jag lillan till sömns i vagnen och jag bara njöt ute i solen. När hon väl sov så blev jag lätt rastlös. Jag skulle vilja köpa ljung som ska planteras i mina fönsterlådor, tyg som ska sys till gardiner och ”vardagshandla” bl.a C- batterier till mina två brandsäkra ljus som jag inhandlat hos min vän Pörni i hennes butik Tistel. Ska visa bild sen när dom ”brinner” men som sagt, just nu är det ebb på batterifronten. Dessa ska jag ha på ställen där ingen har 100%-ig uppmärksamhet. Exempelvis inne på toaletten eller i groventren. Där passerar man flera gånger (och även parkerar vissa stunder ;)) och då är det så fint med ett varmt sken, men jag är för feg för att tända ljus i rum där ingen har koll. Då passar ju dessa ljus perfekt! 🙂

Lilla och mellanstora ljuset från Tistel interiör & växter.

Igår var vi och gjorde 1,5-årsbesiktning av lillskrot och pappret blev inte blankt utan det blev fullt med stjärnor! 🙂 Det finns inget att klaga på, hon är motoriskt, mentalt och språkligt i fas med åldern, givetvis är det ju väldigt individuellt och det behöver inte vara något problem om man inte riktigt hunnit dit man uppskattas ska vara i en viss ålder- I know that- men jag ljuger om jag inte erkänner att det var skönt för själen att hon ”gör det hon förväntas göra” 🙂
En spruta i armen fick hon oxå (mässling, röda hund, påssjuka) och i vanlig ordning frustade hon knappt även om hon sneglade skeptiskt på nålen och tanten som stack henne. Huvud är på medellinjen, längd är över linjen och vikt lite under. För tunn i kroppen är hon men det är inte så konstigt då hon rör sig som en duracellkanin hela dagarna och knappt har ätit annat än soja-vaniljpudding och piggelinglass senaste veckan pga höstblåsor i munnen. Jo, bvc-sköterskan bedömde att det var såna blåsor hon haft men enbart i munnen, inte händer eller fötter.
Längd; 85 cm
Vikt; 10,5 kg
Huvud; 47
—————–
= Perfekt! ❤

Kan själv!

Öhhh… Kan ännu mer själv!

Vi hann även röja lite på gården igår inför den kommande vintern och jag som älskar ljus måste ju ha en välkomnande lysande lykta (eller fem) på bron. Då jag inte hunnit köpa just den sorts lykta jag vill ha i olika storlekar så fick dessa små Ikea- varianter duga och nog spred dom ett mysigt sken om än lite för lite 😉

Myspys under uppbyggnad

För att undvika eventuell aga av make eller barn, beroende på vem som för tillfället är bov, så kom mina svärföräldrar förbi med denna- inkl dom tre rullarna;

Jag skrattar och frågar mig; vem ska fylla på pinnen när den är tom?! 😉

Nu är det kaffekokning på hög nivå, 12-åriga sonen har säsongens första seriematch i innebandy så jag har fått äran att fylla två stora pumptermosar med kaffe som vi ska sälja till lagets förtjänst. Lite extra lyxigt är det att kunna åka på matcher och cuper dom helger vi inte har barnen för då kan man komma ”utan ansvar” så att säga. Då behöver vi inte passa nån samlingstid eller hjälpa barnen att hålla reda på utrustning utan då kan vi komma precis när vi vill och som vi är (Undantaget idag då när vi är fika- och kaffeansvariga :))

Vi är lite idrottsnördiga så vi är ofta på barnens matcher, oavsett om dom är hos oss eller inte, för att vi tycker att det är kul och för att barnen tycker att det är kul. Dom uppskattar att man kommer och vi avvarar gärna lite ”barnledig” tid till sånt för i slutändan så tror jag att när barnen växer upp kommer dom att vara tacksamma och minnas vårat engagemang under deras barndom 🙂

Nå, nu måste jag sluta bladdra här! Har några liter kaffe att koka och en liten tjej som vaknat och ska ha mat innan matchstart 🙂

Ha en skön lördag alla mina vänner!
KRAM

Det blir varmt…

…i mammahjärtat när morgonens första koll på facebook visar ett meddelande från stora sonen, som inleder meddelandet med ”Hej världens finaste mor!” *suckar av glädje* ❤

Han har det riktigt bra och det verkar vara ett härligt gäng ungdomar som hittat varandra under dessa dagar på au pair- skolan i New York. Nu skiljs dom åt och åker till sina värdfamiljer men han har fått flera goda vänner som jag tror han kommer att hålla kontakt med även efter detta äventyr på andra sidan Atlanten. Man kan inte annat än medge att det finns stora fördelar med Facebook, bloggar, Skype och andra kommunikationsmedel på internet. Vi får följa hans resa i text och bild och det gör saknaden lite mer uthärdlig. Han är så cool och har så fullt upp att han inte ens hunnit sakna oss än och som han själv skrev ”Ska försöka keep it that way!” En bra inställning, han ska ha det så bra att han i princip inte ska hinna eller behöva sakna oss som är kvar hemma 🙂

Många vuxna män, bland annat BästMatte och stora sonens pappa är hyfsat avis på killen ifråga. Avis för att inte dom gjorde samma modiga och givande resa medan dom var unga, fria och heta villebråd *host* okej, det sista la jag till själv men utan att dom uttalat orden så vet jag att det är så 😉

Man kan ju snacka om dukat smörgåsbord när det är 9 killar och 141 tjejer på aupair-skolan 🙂 Nu låter jag kanske som en kvinnlig mansgris, det var inte min mening men jag menar bara att det finns gott om fint att vila ögonen på.

Våran kille är manlig, vältränad, mån om sitt yttre och ser bra ut. Men han är trots allt detta ödmjuk, omtänksam, ärlig, pålitlig och har en stor dos humor. Bra kombinationer som gör att han går hem lika bra i manliga som kvinnliga kretsar. I mitt tycke ett bevis på att man är anpassningsbar och lite open-minded. Han har alltid haft gott om vänner, många sedan skolstart, och bland dessa återfinns många tjejer.

Oj, det blev ett långt inlägg bara för att hjärtat svämmade över ett slag. Men tro mig- allt jag skrivit om han är sant, det är inget mammasvammel! 🙂

Dagen börjar…

…alldeles underbart. Morgonmys med maken och lillsnorpan som kommit över i vår säng och ligger med sin lilla kudde mellan våra stora kuddar… Kramar, tuttepussar, busiga skratt, lite barnspel på mobilen..,
Jag ligger och drar mig, läser en bok på paddan medan maken och snorpan går ner och kokar kaffe, dukar fram frukost och sätter igång lite lugn och skön musik i köket…

Jag tror jag ligger kvar några minuter till och lyssnar på två av mina älskade familjemedlemmar, och bara njuter 🙂
Livet är snällt just nu! ❤

Livet återvände…

…igår! Jag hade tid hos sjukgymnasterna på ortopeden och det var två duktiga personer som sågade upp gipset och befriade mitt eländiga ben. Ett träningsprogram fick jag i handen och detta ska jag följa 2-3 ggr/dag för att bygga upp musklerna och styrkan i benet och fotleden. Fy faan hur benet såg ut när det föddes fram ur mitt lila gips. Det var väl uppskattningsvis fem lager hud som hängde i flagor, hårväxten var så lång och grov att det liknade tallbarr, huden var skrövlig som på en 80-årstant och blånaderna runt fotleden var kvar plus att det hade tillkommit en ny sen jag såg benet sist. En härlig bildkavalkad, dagen till ära;

En aningens skillnad på grovleken 🙂

Svullen och blå på utsidan

Ny blånad på insidan

Skrynkelskrövelskrutt

Vadå torr och fnasig?! Det syns t.o.m var bandaget har suttit, huden trasades sönder!

Mest troligt har jag fått en mjukdelsskada även på insidan av fotleden eftersom det är blått och fruktansvärt ont även där men det är inget att göra något åt, annat än att låta det hela i lugn och ro.
Min fibro lär ju inte göra smärtan mindre kännbar men även där är det samma sak- gilla läget liksom!

Nu räcker det med EN krycka i nån vecka, mest för att få stöd och så att jag sakta men säkert ska tordas stödja och belasta mer på den onda foten. Och som en av sjukgymnasterna sa- ”hellre en vecka extra med krycka och bli av med haltningen än att linka fram”. För linkar fram gör jag, utan krycka ser det nästan ut som att jag har skitit i brallan 😉

I alla fall, medan jag väntade på att lillskruttan skulle vakna så att hon och Matte kunde hämta mig på lassa, firade jag stort i cafeterian 🙂

Hos fina svärföräldrarna firade jag oxå! Vi åt svärfars goda kycklinggryta med ris och en liten öl (eller tre) slank visst ner under och efter middagen 😉

Lite småvarm i kinderna och med en väldig värk i fotleden, spolade jag upp ett bad vid hemkomst. Hela jag kunde krypa ner i vattnet- med båda benen under vattenytan. Det är vardagslyx! 🙂

Kräsna läsare bör hoppa över detta stycke om kräkreflexen är lättretad! Men det kan jag lova, mitt badvatten skulle inte ens duga till blomvattning när jag var klar!
Efter all hudskrubbning och barrborttagning så såg man knappt benen i vattnet, det var lätt grumligt om jag säger så. Badskummet gjorde nog sitt till but I’ll tell you- jag satt inte kvar i dyngvattnet utan öppnade snabbt avloppet för att bli av med sex veckors skit och hips vips så var jag tre hekto lättare 🙂 Nu kanske jag slipper bli terroriserad av flugor pga att jag varit en stinkande, sanitär olägenhet. Nääää, nu dummade jag mig-igen! Det är ju bara vänsterbenet som inte skrubbats ordentligt på dessa veckor.

Planen är att börja om att jobba om ca 10 dar men inte riktigt fullt ut. Alltså det blir heltid men jag kommer att ha inre tjänst till att börja med. Det är ojämnheter, trappor och andra mer fysiskt krävande situationer som kan ställa till med problem och därför ska jag undvika all körning av tunga fordon och arbete ute i fabriken tills jag fått tillbaka styrkan. Ett stödjande fotskydd ska inhandlas på stepin och med hjälp av det kanske processen framåt går lite fortare 🙂 Jag ser fram emot att få komma tillbaka till mina kollegor i vars sällskap jag trivs väldigt bra! 😉

Jag avslutar detta inlägg med en bild från vår baksida av huset. En bild av vad som komma skall;

Frost i gräset

Ta hand om er och ha en skön torsdag!
KRAM

Om ni kommer…

…på besök hos oss inom närmaste halvtimmen och känner er nödiga så råder jag er att lätta på trycket innan ni kommer eller välja våran lilltoa på övervåningen. Det stinker rödarslad babian på stortoan och det är mitt fel. Eller… jo, det är mitt fel men inte på det sätt ni nu tror!
Jag har uppfyllt en av mina husmoderliga plikter och rensat handfatet och dess rör/ pungvattenlås (jo, det heter faktiskt så!) och det var välbehövligt! URK säger jag bara!! Det måste ju vara ett av dom värsta ställena att hålla rent i ett hushåll, dels luktar det ju värre än döden själv men sen- när man tänker på vad det är man gräver i…
Det är hudavlagringar, tandborsrester, nagelbitar, slem, spott, eventuellt lite snor… kanske lite hår från mindre ansning i ansikte/ armhålor…. längre hår från borstning av huvudhår… Jag har inte frågat runt exakt vad mina familjemedlemmar och toalettbesökare har för sig bakom den låsta dörren eller vad dom sätter i avloppet men inte är det ju nåt fräscht iaf!
Duktiga jag *klappar mig på axeln*

Jag fick ett sms idag med en besökspåminnelse från ortopedkliniken. Som om jag skulle glömma?! Jag längtar så jag håller på att kolavippa. På onsdag åker gipser och då jäklar! Då ska jag fira med en lååång dusch (har jag sagt att vi fått fjärrvärme=ingen risk att tömma varmvattenberedaren!) och i duschen ska jag skrubba hela kroppen så all gammelskrutthud försvinner. Jag fjällar nämligen, speciellt på sparrisbenet, eftersom jag inte duschat och bytt hud som normala människor gör. Båda benen ska även få en duvning med rakhyveln för jag är hårig som en kamel, det vänstra har ju omöjligt kunnat ansas och det högra.. tja, det har liksom fått sympati- gro i väntan på gipsborttagning. Sen ska jag- i vanlig ordning- rensa och rengöra golvbrunnen i duschen så att även den blir skinande ren, då kan jag skrubba och raka mig med gott samvete 🙂

Jag har ett fjälligt sparrisben!

Lillskrot mår fortfarande inte bra 🙁 Natten som var, var en pärs att genomlida. Inte bara för att Sally hade ont, stundtals var otröstlig och vägrade sova utan tutten som munnen inte ville ha. Inte bara för att BästMatte jobbade tolvtimmarsnatt. Inte bara för att 12-åriga sonen var jätteledsen och hade behövt krama om mamma i sin sorg över storebrors flytt. Inte bara för att jag kände mig söndervärkt, otillräcklig, med för få armar,ben och för lite tålamod. Men allt detta tillsammans gjorde att jag önskade att en ny dag skulle gry, fortast möjligt.

Idag är det lättare, solen skiner och skrot har sovit en timme ute- en välbehövlig sömn och betydligt bättre än gårdagens kvart! Barnen är på skolan och då kommer vardagsrutinerna som styr upp tillvaron. Saknaden efter stora sonen är mer hanterbar dagtid och vi har suttit och spånat på en ev resa efter årsskiftet. Ett Skype-konto är fixat så att vi ska kunna hålla enkel och regelbunden kontakt over the ocean. Flera koppar kaffe har slunkit ner och en lunch med maken hägrar.

Ikväll åker dom tre yngsta till sina andra hem och då blir det ännu mer tyst och tomt men som tur är så har jag två av tjejerna hemma så jag lär inte bli helt sysslolös 🙂

Fortfarande plutmun som en Hollywoodfru men vacker som få
Haklapp är ett måste då munnen dreglar som en läckande kran.

Jag vet inte men jag tror det får vara bra för nu. Vi ses och hörs när ni törs 🙂
Sköt om er!
KRAM