Min mördarinstinkt…

…är väckt till liv!
Nödig som fan (jo jag väntade nästan lite för länge) hoppar jag i min anletes svett till toaletten, hivar kryckorna åt sidan, sliter i icke samarbetsvilliga brallor och dimper ner på den elaka ringen som i vanlig ordning skrickar åt sidan. Släpper på Niagara med slutna ögon och när livet återvänder så öppnar jag ögonen….

Gaaaaahhh!!!

Jag tänker inte forska i vem som egentligen borde få sig en omgång med ris på röven eftersom det är svårt att genomföra på ett ben men en sak säger jag- jävlar i min låda vilken tur att jag inte lekte kabeldragare för då….!

PS;
* Ja, jag nådde kryckorna med fingertopparna.

* Ja, jag hade tillgång till en HEL bal utanför toalettdörren!

* Nej, jag lämnade inte stolen otorkad, jag löste det med andra hjälpmedel 😉

* Ja, mitt blodtryck har återgått till det normala!

Och i vanlig ordning så läser man här på egen risk och förhoppningsvis med ett öppet sinne! Det avhandlas inte alltid rumsrena, mogna, oprovocerande eller opersonliga saker men detta är väl känt vid det här laget, åtminstone bland mer långlästa besökare 😉
Hej så länge!

9 reaktion på “Min mördarinstinkt…

  1. Monika

    Ha ha..när jag var å besök igår,kom min tanke på ditt dilemma när jag besökte er toa =)
    Jag brukar köra med ,den som tar sista pappersbiten fyller på.Tror du det fungerar Icke sa nicke.
    Så ibland har man fått lösa saker och ting då man varit hemma ensam och nöden har sitt krav….
    Barnen sitter och gapar och vll a påfyllning,,då retas jag med,,vadå,,Jag fick lösa det med mitt eget sätt..Så smaka på det =)

    Snäll som man är så fixar dasspapper

    Kramis

    Svara
    1. Vera.m.fl

      Detta scenario är ju inte på något sätt sällan förekommande hos oss, det är väl snarare en regel än ett undantag. Men när jag har funderade armar, ben och huvud så ser jag alltid till att fylla på skåpet närmast stolen så att det är proppat med rullar, redan när det är två rullar kvar. Jag vet ju hur fort sju pers gör av med två rullar så det gäller att vara ute i god tid- men det verkar inte vara fler än jag som tänker så i den här familjen 😉
      Och det där med att sisten som tar sista pappret på rullen eller sista mjölkdropparna i tetran, det funkar lika bra som att bevara en snögubbe ute på öppna marken i Sahara! 😉
      Kram

      Svara
  2. Ann-Louise

    Hahahaha,tror jag döör…att läsa dina inlägg är ju som att uppleva dem!!Så fantastiskt duktig du är!Inte många som klarar av att beskriva allt så ”levande”Hahaha,perfa om man behöver muntras upp(inte av skadeglädje då såklart)Krya på dig hjärtat <3 Kram

    Svara
    1. Vera.m.fl

      Tack söto ❤
      Jag är så glad att jag kan fånga dig och andra läsares uppmärksamhet, gillande och igenkännande- och att jag får bevis i form av kommentarer! Det är det sistnämnda som gör det extra roligt att fortsätta skriva! 🙂
      Kram

      Svara

Skriv gärna en kommentar