Ett tillägg….

…är på sin plats. Jag var i affekt när jag skrev slutklämmen på det förra inlägget. Jag skrev ju bl.a ”Det är tur att jag har världens bästa kollegor och universums underbaraste make! Jag får hjälp, förståelse och stöd! Vad mer behövs just nu?!” Jamen- mina finaste vänner och släktingar såklart!! Hur urbota korkat är det att glömma att nämna er?! Jag är så ödmjukt tacksam för eran omtänksamhet, både när det gäller att ringa, skicka meddelanden eller avlägga visit! TACK för att ni finns! ❤

Dagen har stundtals varit seg och jag har mest suttit eller legat i soffan med foten i högläge. Fina Sus kom förbi på förmiddagen och hade med sig choklad (love you extra mkt för det! 😉) och vi kramades, surrade och drack kaffe. Väldigt trevligt!
Efter middagen tog jag en kvällsblaska och mina kompisar kryckorna och hoppade ut på farstukvisten en stund medan maken och ”smör- ända- in- i- hårbotten- Sally” tog ett bubbelbad tillsammans. Vad skönt att njuta av frisk, lite höst-krispig luft 🙂

Alla som känner BästMatte vet att han är mer än lovligt kaxig ibland. Idag beklagade han sig på fb över att han fått göra såååå mkt och endast suttit fem sekunder innan jag skulle ha gastat om nåt som han skulle hämta eller göra. Morr säger jag tillbaka! Trots att jag känner mig ledbruten och har jordens jävligaste träningsvärk i fläskmagen och i armhålorna (jo, testa hoppa på kryckor så får ni se var det känns!) så har jag inte bara legat som en befallande pascha i soffan 😉 Förutom att jag har hoppat ut på bron efter frisk luft så har jag klätt på Sally, hackat sallad till middagen samt dukat bordet. Jag har även fixat saft och fyllt lillsnorpans flaska, ordnat till dynor och kuddar i sköna soffan, fixat fönsterjalusierna i tv-rummet och hämtat medicin i omgångar köket. Egentligen ska jag bara vila, ha benet i högläge… och vila ännu mer. Men utöver det så har jag utfört två bedrifter- stooora sådana! För det första så har jag återigen stuckit in en sprutnål i magen *hurvas* Det svider och är högst otrevligt! 🙁

Blodförtunnande. Inte stor spruta men läbbig ändå!

Den andra bedriften låter löjlig men är ändå så viktig. Jag har lyckats med besök på tronen utan att ramla! Det problematiska med våran toastol är ringen, den som är närmast röven så att säga, alltså sittdelen- du fattar va? Normalt ska den vara i plast och ringen ska gärna vara lite kupad så den ligger stabilt på det kalla porslinet. Våran ring är visserligen i plast men har små ploppar på undersidan vilket gör att den kommer en bit upp (och man får således en skåra mellan ring och porslin- som gjort för vissa att lyckas pinka så det rinner där mellan och ner på golvet) och denna konstruktion har varit lätt instabil från det att BästMatte monterade dit ringen med tillhörande lock. Nu har ena fästet på ring/lock börjat ge efter vilket gör att ringen skrickar ännu mer i sidled om man inte sitter centrerad på ringen, och det gör man inte alltid av olika anledningar som jag inte tänker fördjupa mig kring. Men för ett kryckhoppande bredarsel som jag så är den mest kritiska delen att hamna rätt på ringen när jag i farten och ståendes på höger ben ska försöka vrida in gumpen och slänga ner den på rätt ställe- centralt. Detta lyckas inte alla gånger vilket gör att ringen förflyttar sig i sidled, jag hamnar på det kalla porslinet med ena sidan av gumpen, blir rädd och rycker till- och slår foten i det intill- liggande elementet- och det tar ont! Kalla det I-landsproblem men jag bor i ett s.k I-land och då får man ha såna ytliga problem! Sen gäller det att ”komma ihåg” att skutta iväg i tid för det får inte vara nåt jätteakut läge när man först ska hoppa fram med träningsvärkssvaga muskler, öppna en barngrind i hallen, öppna upp toadörren och komma sig på plats- allt balanserande på ett ben med fibrovärkande höft.

Nåja, vem har sagt att det ska vara enkelt?! 😉 Nu längtar jag mest till att få ett mer stabilt gips så jag kan börja stödja på den onda foten. Inte för att jag gillar självplågeri men det är oerhört svårt att undvika all markkontakt med ena foten och jag vill inte gärna trycka sönder gipset innan ortopeden ska ersätta det. Sen får vi se hur det blir med jobb alt sjukskrivning. Jag kan lika gärna sitta vid skärmarna på jobbet som att vara hemma, beroende på graden av värk, bara jag får ha benet i högläge men då är ju frågan hur jag ska ta mig till och från jobbet? Cykel är uteslutet, så motionsdriven är jag inte, och bil kan jag inte framföra än på många veckor. Taxi bekostat av arbetsgivaren?! Tja, det återstår att se. Jag ska prata med mina närmaste chefer imorn och bringa klarhet i alla frågor som jag har just nu.

Det är kolsvart ute, jag har tagit dagens sista dos med värktabletter, maken har kojat med lillskrutt uppe på övervåningen och mobil och padda ligger inom armslängds avstånd. Blir nog att läsa några rader i Magnus Hedmans bok på paddan och sen försöka sova lite.

Ta hand om er och än en gång, TACK för all uppmuntran på Facebook, här i bloggen, via mail, telefonsamtal, sms och öga-mot-öga! Det värmer!! Och som sagt, i nöden (och vid olyckor av onödigt men värkande slag) prövas vännen och det stämmer bra! 😉
KRAM

6 reaktion på “Ett tillägg….

  1. Anne Jonsson

    Och en sak till, vi vet att du inte är någon befallande pascha (var i all sin dar har du fått det uttrycket ifrån???) utan det är bara Matte som i vanlig ordning är väldigt vältränad – i munlädret!

    Svara
  2. Anonymous

    Taxi betalad av försäkringskassan! Jodå du läste rätt. När jag bröt foten för några år sedan så bekostade FK taxiresorna, det blir tydligen mkt billigare än att betala ut sjukpenning. Skönt att komma ut och se lite annat men det var faktiskt jobbigt också. Det är lätt att man förtar sig i sin iver att vara duktig. Inte lätt att hitta en för kroppen idealisk sittställning med ena benet gipsat och helst i högläge. Antingen värkte foten av svullnaden i gipset eller så fick sig ryggen veta att den levde efter dålig ergonomi.

    Hoppas det löser sig till det bästa och krya på dig

    /Maggan

    Ps. Sprutorna du fixar att ta själv är en stooor bedrift. Även en luttrad sjuksyrra hade ångest inför de svidande momentet 😉

    Svara
    1. Vera.m.fl

      Jo jag kan tro att det är lätt att förta sig när man vill vara duktig och försöka jobba fast det kanske egentligen är för tidigt. Men det hördes att det fanns en chans att få taxi till och från jobbet men jag är inte där än, imorn kl 15 har jag tid på ortopeden och när det nya gipset är på så får vi se hur det känns.
      Tack! Att en rutinerad syrra kallar min spruttagning för bedrift- det värmer! 😉
      Stor kram på dig!

      Svara
    2. Anonymous

      Ja det är ju lätt att vara kaxig när man står ”på andra sidan” nålen. Värre att sticka in den i sig själv 😉
      /Maggan

      Svara

Skriv gärna en kommentar