månadsarkiv: augusti 2012

Tänk…

…vad jag har tur!

Svärmor kom även denna morgon (tack❤) och hon fixade frulle, pysslade om lillsnorpan med lek, gos, lunch och sövning i vagnen. Trots trevligt sällskap så schappade jag vid lunchtid med frissan Lisa eftersom jag hade en bokad tid och kom tillbaka hem som en ny människa 🙂 Man kan inte må annat än bra när frissan kommer med sin bil och skjutsar ”sunk-down-bomben” till sin salong, bjuder på kaffe medan håret förvandlas från flottiga vass- strån till gyllene väldoftande silkestrådar och efter uträttat underverk skjutsar tillbaka en ”glitter-glad-brud” 🙂

Rapunzel-light-light 🙂

Längden tar sig men än är det lite växtmån kvar så jag tror jag sparar ett tag till. Snart kanske maken kan dra i lianen.. eller slita i flätan… ja, ni förstår vad jag menar va, och inget snusk nu! *flinar* Rapunzels fläta you know!

Vid hemkomst från friseringen så visade lillsnorpan upp sina nya fina skor som farmor köpt åt henne när dom två och BästMatte var på stan och shoppade.

Storlek 21- söta som bara den!

Yeah, ett kort inlägg idag, alla som ogillar mina novellånga uppdateringar kan göra vågen. Närmaste dygnet ser ut som följer;
* Mysa och se film med kärleken.
* Sussa gott (förhoppningsvis)
* Ha trevligt förmiddagsbesök.
* Jobba några timmar.
* Umgås med svägerskan som ska vara mina två friska ben medan BästMatte är på fest.
* Ta sista sprutan blodförtunnande! yes
* Natta skrållan
* Käka snask och läsa bok i sängen.
* Sussa gott (förhoppningsvis)

Söndag jobbar jag oxå så det är osäkert om jag bloggar mer i helgen men det lär ju märkas. Vissa perioder lider jag av bloggdiarré och då bombas ni med uppdateringar 😉

Ta hand om er och ha en trevlig helg!
KRAM

Och här ligger jag….

…i min ensamhet. Det nästan susar i öronen av tystnaden, jag vet faktiskt inte när jag hade så här kav lugnt runt omkring mig sist 😉 Kroppen känner sig rastlös men huvudet njuter!

Variation förnöjer! 🙂

Kärleken sussar gott efter nattjobb, stora sonen snarkar än, stora dottern är på skolan och lillsnorpan blev hämtad av snälla farfar och farmor efter intag av frukost. Kaffet fixade svärfar, frukosten dukade svärmor undan, blöjbyte och påklädning (på Sally då) tog dom hand om. Sen stoppade dom in lillan i bilen och tog med henne hem till byn där hon ska få vara tills BästMatte sovit klart och hämtar hem henne. Jag gissar att hon kommer att gå lös på vinbärsbuskarna som farmor och farfar har för hon älskar att trycka i sig hela nävar med bär. Igår när vi stannade till hos dom på väg hem från Luleå så höll vi inte på att få med oss snorpan hem, hon skulle plocka bär! 😉 Hoppas bara att våran übersnälla, jättebestämda tjej sköter sig bra eftersom hon ska vara med farfar och farmor imorn oxå!

Jag kan inte säga hur tacksam jag är över den hjälp vi får!! Det är så otroligt snällt och jag hoppas vi kan återgälda det vid behov! Tack finaste svärmor och svärfar!

Jag åkte taxi till och från jobbet igår. Ca 500 pickadoller tur och retur kostar det företaget. Min fundering är ju då- är det värt det?! Jag funderar även för egen del- är det värt det?! Arbetsgivaren vill att man påbörjar rehab så fort som möjligt och dom är skyldiga att erbjuda alternativa arbetsuppgifter som man klarar av så nio dagar efter frakturen var jag på jobbet. Det är bestämt att den här veckan och nästa ska jag jobba halvtid och sen ska vi ha ett möte för utvärdering och framtida planering.

Ungefär så här ser ett skift ut för mig nu;
Jag beställer taxi som hämtar upp mig hemma och kör mig till en bommad grind på jobbet. Där släpper dom av mig eftersom dom inte tar sig hela vägen fram till Renseriet. (för att komma in på området krävs att man har ett giltigt passerkort som ska dras i en läsare och detta gäller korkat nog vid både in- och utpassage. Dom kan alltså komma in genom grinden med mitt kort men då tar dom sig inte ut! Jätteosmart system om ni frågar mig) När taxin närmar sig jobbet så ringer jag mina kollegor och meddelar att jag är på väg, en av dom tar då jobbets pickup och kommer till grinden och hämtar upp mig. Väl framme vid byggnaden så ska jag hoppa två stentrappor upp till manöverrummet där jag ska spendera minst fyra av åtta timmar på vardagsskift och sex av tolv på helgerna. Jag sitter ganska bekvämt vid skärmarna och försöker hitta något hyfsat skönt högläge men med handen på hjärtat så blir det mer hänga med foten än då jag är hemma. Och det känns kan jag meddela! Händer det något i processen och man är i vägen så sitter jag ju inte med tassen i luften utan då rullar jag ju åt sidan och åtgärdar problemet om jag kan eller så ger jag plats för nån mer lämpad. Så jag sitter inte och dumhänger foten med vilja!

När jag ska hem sker samma procedur fast omvänd. Det man inte tänker på är att det är mer jobbigt än man tror att hoppa in och ut ur bilar, det dunkar duktigt i fotknölen 🙁 Att sen hoppa upp/ ner för stentrappor passerar inte heller obemärkt förbi. Samtidigt vill jag inte klaga för högljutt- risken är då att jag blir placerad på dagtid, på bottenplan i nåt kontor, där jag ska utföra mer eller mindre påhittade saker. Det är inte för inte som folk frågar om jag jobbar som gem- sorterare eller spik- uträtare 😉 Jag vill vara med mitt skift och jag vill vara vid skärmarna där jag kan lära mig något matnyttigt, då känns inte tiden helt meningslös- även om jag helst av allt bara vill dricka kaffe och socialisera med (läs;terrorisera) min omgivning om jag inte får vara hemma 😉
Men med tanke på hur slitigt det är att hoppa/ krycka sig fram med den jävulska kvällsvärken som följd så funderar jag om det är värt det! Min personalledare har varit väldigt förstående och hjälpsam i sitt försök att underlätta allt detta så nu tar jag den här veckan och testar, sen får vi se. I värsta fall så får företaget helt enkelt lov att acceptera att jag inte orkar åka fram och tillbaka utan att jag vill hela i lugn och ro. För nån rehab tycker jag inte att det är tal om, jag får ju ändå inte stödja på foten mer än 15 kg så jag tränar ju inte direkt upp min fysik med att vara på jobbet, snarare tvärtom, jag kör slut på min fibrokropp.
(dessutom tycker jag att jag stinker svett som en tvåveckors- oduschad skogshuggare direkt vid ansträngning och det är inte så vidare värst fräscht, speciellt inte nu när tvätt- och duschmöjligheterna försämrats en dutt!)

Men men, tur i oturen att jag inte är ute på öppna marknaden utan har en man som redan fattat tycke för mitt yttre och inre, som känner till och gillar personligheten som bor i den här skogshuggarstinkande, flotthårsprydda filuren 🙂
(sorry alla skogshuggare som inte stinker, jag menar inte att dra ner er i dyngan ;))

Dax att plinga taxiväxeln och beställa fram en droska för dagens arbetsinsats! 🙂

Ta hand om er mina vänner!!
KRAM

Vilken surprise….

….jag fick idag!
För att Agda 89 år skulle vara i fas med övriga familjen när det var dag för avfärd mot skolor så klev jag upp i ottan för att hinna tvätta håret och raggarblaska kroppen. Idag var det ju nämligen träff med personalledaren på jobbet för att komma fram till hur närmaste veckorna ska se ut. Vi två kom väl fram till en vettig lösning men för att allt ska gå rätt tillväga enligt lagar och regelverk så måste vi ta en sittning med FHV (företagshälsovården) oxå och detta sker kl 8.00 imorn. Helst skulle jag vilja vara hemma några veckor till för jag känner efter den här dagen att jag har helvetes mycket ondare i fotknölen nu än vad jag brukar ha när jag är hemma i viloläge men det är inte så konstigt. Upp och försöka göra en ängel av en apa, hoppa ut över grusiga infarten och baxa in mig i bil, åka skumpigt efter vägarna, hoppa två stentrappor upp på ett ben och sen vila benet på en hård arbetsskiva vid skärmarna. Sen upprepa motsatt procedur med den skillnaden att ängeln förvandlas till apa utan vidare ansträngning 😉 Detta ska jag alltså göra varje skift, med en arbetstid på 50%. Bläää!! Nog för att jag behöver lära mig mer vid skärmarna, jag är less att vara instängd hemma och det är trevligt att munhuggas med mina kollegor men ändå… Vi får se hur länge det går, men ett är då säkert- har jag så här ont varje dag jag kommer hem så tänker jag inte åka, då får rehab vänta till knölen ,eller rättare sagt frakturen, är mer stabil… Sådetså!
Jag har då rätt till taxi till och från jobbet så duktiga jag har ringt och förbeställt en bil till 7.40 imorn *klappar mig själv på axeln* Då är jag i god tid om jag måste snigla mig ner för trapporna till FHV (kanske rent blir rumphas, vem vet?! ;))

Men det jag skulle komma till, min surprise! När jag satt på jobbet så ringde arbetstelefonen och jag svarade glatt ”renseriet Vera”. Döm om min förvåning när det var till mig, jag som bara var där en kortare stund 🙂 Det visade sig vara en medarbetare som har många arbetsuppgifter inom företaget men en av dom är att fota, skriva och vara ansvarig utgivare för vår interna blaska- Linerbladet. Denna blaska innehåller bl.a det senaste som händer inom koncernen och på vår fabrik, ett korsord och ett kåseri. Kära maken har sagt nån gång att han tycker att jag skulle platsa som kåsör i bladet men njjjaaaääää….. inte jag inte…. Självkritiskt och osäker, känns inte som att man passar för den uppgiften med dom tankarna om sig själv.
Idag hade dom haft möte, dom som är ansvariga för detta blädderblock och på nåt konstigt sätt så hade jag kommit upp på tapeten och nån, jag vet inte vem men gissningsvis nån med kännedom om min blogg, hade lagt fram några positiva ord om mig och mitt skriveri så nu fick jag förfrågan om jag kunde tänka mig att kåsera i nästa nummer!…… Öhh, hjälp liksom, vad svarar man på det?’ Jamen vad tusan, det kan ju inte mer än gå åt skogen!! Klart jag måste prova även om jag får spendera en stund skrivandes på dass då min nervösmage lär spöka av rädsla för att inte behaga läsarkretsen. Dom som brukar skriva är i mitt tycke väldigt duktiga, personliga och underhållande och givetvis är jag orolig att jag inte ska platsa men…. den berömda tjuren vid hornen 😉 Säg nu inget liknande att ”jamen det klarar du, du är ju van att skriva” för att skriva i sin privata blogg som snittar 30 läsare/dag (många återkommande) är ju inte samma sak som att skriva för några hundra pers *gulp*
Så vad tror ni, vad passar väl bättre än att orera om mitt klantfall?!

Idag kom snälla mamma och skötte om mig, Sally och hushållet medan BästMatte åkte till jobbet. Det är på nåt sätt så skönt när hon kommer för då vet jag att det blir rent och snyggt här. 🙂 Hon är en sån som inte bara kan sitta ner och se stöket och smutsen som gror rallyfort i ett hushåll med sex ungar, en trippelarbetande pappa och en invalido till mamma 😉 På nåt sätt faller vi in i gamla roller som när jag bodde hemma och var en bortskämd tonåring, skillnaden då mot nu är att det inte är hennes smuts och att jag inte sitter overksam pga bekvämlighet. Hon nästan fräste åt mig när jag skulle försöka vara duktig och göra nån nytta och hon tyckte att när hon nu var hos oss för att hjälpa till så skulle jag vila och inte hålla på så mkt. Jag känner min mor rätt väl, innan matte åkte och mamma kom så tittade jag på snorpans matstol och konstaterade”fy fan så skitig stolen är,det där kommer mamma att tvätta bort” Jodå, mycket riktigt, jag behövde inte ens snegla mot stolen. Hon såg det själv och plockade fram en kökssvamp, rengöringsmedel och sen gick hon lös på stolen 🙂 Ibland är det så skönt att få lite hjälp, det behöver inte vara så avancerat men det är alltid väldigt uppskattat!
Du är bäst mamsen! ❤
Efter maten åkte mamma och då tog stora dottern och hennes kompis vid. Dom kvällsbadade lillskrot, satte på henne en torr blöja och gav henne kvällsgröt. När jag hade masat mig upp till sovrummet på alla fyra så fick jag en liten väldoftande tjej levererad och jag kunde själv söva henne. Mysigt! Tack världens bästa Sofia! ❤
Det blir några timmars skötning nu för stora tjejen men vid såna här akuta tillfällen är det bra att kunna hjälpas åt- och då får man en belöning som tack för hjälpen 😉 Kan behövas till nästa sommars språkresa till England.

Lillsnorpan verkar fortfarande känslig för mjölkprodukter. Vi ska ju provocera och testa hennes känslighet nån gång då och då, så här såg hon ut sist när hon med smöriga händer kladdade på halsen och kinden…

Bilden ser ”snäll” ut motför i verkligheten!

Åh vad det kliar! 🙁

Det är bara när hon dricker mjölk eller äter fil som hon får en riktig överreaktion och kräks, annars är det oftast huden som reagerar och det går blixtsnabbt! Några tuggor innehållande mjölkprotein som hon fått i sig och röda prickar blommar ut överallt där maten varit i kontakt med huden. Ibland räcker det med att nån av oss just druckit mjölk och likt grisar glömt tvätta oss runt munnen, en puss på hennes kind och sen är dom där, dotsen 🙁 Det kunde ha varit värre men jag lider ändå med henne, våran lillskrot ❤

Om tjejer får ha rosa i dessa könsneutrala tider?! Jodå, alla får ha rosa! 😉

Sallys faster har börjat sy barnmössor och den här fick lillis för ett tag sen. Visst är den snygg! Tyget är så himla gulligt och vet ni vad, finns intresse för att köpa en snygg, handgjord mössa så hör av er så förmedlar jag vidare!
Jag har sytt mycket förr men nånstans på vägen till mitt vuxna liv så tappade jag allt intresse för nål och tråd så jag är SÅ glad att jag har duktiga människor omkring mig som stickar, virkar och syr! 🙂

Avslutningsvis så ska jag visa en bild på min bonusson. Han har gett sin tillåtelse att visa den här bilden i bloggen. Jag är lätt avis på hans lealösa kropp, kolla bara hur han-helt omedvetet- sitter med sina fötter! Man kan tro att dom gått av men dom är helt intakta 🙂

Jag är extra avis just precis nu när jag själv är stel som en slalompjäxa!

Ibland vinklar han båda fötterna med tårna utåt(som högerfoten), testa det om ni kan! 😉

Nu värker jag sönder, inte bara i fotleden utan i hela kroppen! Detta väder med blåst och spöregn är inte snällt mot min fibro! 🙁 Tror jag ska knarka med två raketpiller så jag får sova nån liten timme innan morgondagens batalj, problemet är bara att jag snart har slut raketisar. Förhoppningsvis kan jag få utskrivet några till, för det kan jag säga- att stödja sig på Panodil är inte så effektivt!
Lev och må!
KRAM

Jiiihaaaa….

….min besöksräknare slog just över på 30000 besökare! 🙂 Ingen stor världsnyhet men a big happening för mig 🙂 Tar man ett snitt/dag sedan jag startade bloggen så är det inget att hurra för men med tanke på att den varit halvers självdöd mellan varven så är jag både glad och tacksam att så många sladdat in och kikat på min sida 🙂

Tack alla läsare!!

I’m a festis…

…and I like it 🙂
Förklaring följer snart…

Idag, precis som alla andra dagar nuförtiden, så är jag överkänslig! Inte vet jag om det är för att foten värker mer än jag förtjänar eller om det är för att jag är less att vara beroende av andra… Äh jag ids inte analysera varför, just nu är jag så från mina sinnens fulla bruk att jag satt i soffan ikväll och konstaterade att det är flera veckor kvar innan jag kan handla på Ica kvantum för egen maskin- och jag nästan längtar att stressa runt mellan varuskeppen. Jamen ni hör ju?! Suck liksom!

Vickan och tre av hennes gobitar förgyllde min eftermiddag med ett besök och det behövdes 🙂 Vi avhandlade ämnen som jobb, relationer, boende… men inte så mkt under bältet idag- det var ovanligt för att vara vi! 😉 Kan ju ha att göra med att hennes 14-åring satt och hängde med oss vid köksbordet- nog för att hennes barn är mer än lovligt härdade 🙂

För en stund sen laddade jag för att ta mig uppför trappan till övervåningen. Fattar ni hur kär jag är i min man då jag frivilligt lägger mig på alla fyra och med kryckorna i ena handen kryper uppför hela trappan?! Allt för att få hudkontakt, ljudet av andetag och närhet. För det är minsann snålt om den varan, jag skulle hellre åla fram över golvet och svältande hoppa över nån måltid i utbyte mot några ömma kramar eller mjuka pussar… men nej, tjänstefolk och herrefolk får inte beblanda sig med varandra! Fotjävel, hela fort så mitt äktenskap övergår från arbetsrelation till kärleksrelation igen!

I mitt labila tillstånd fick jag mig ett gott skratt precis innan sänggåendet, känslan kan visserligen vara förstärkt av dom två raketpiller jag svalt inför natten med en berusande effekt som följd 😉
Victoria- en kusin till en av mina närmaste vänner- (jo, vic vi har träffats som snabbast ;)) har en blogg som jag brukar läsa. Jag älskar att läsa text skriven av personer som är lätt ironiska, slagkraftiga och orädda! Såna som gärna sticker ut hakan och inte drar sig för att provocera, såna som bjuder på sig själv, är rak i sin stil och som väcker känslor. Prinsessan på ärten är en sån blogg- så uppfattar jag den men det är min högst personliga tolkning! Jag ränner där varje dag och kollar efter uppdateringar, tills jag fick en snilleblixt- blond som jag är 😉
Jag länkade in hennes blogg i min sidebar vilket gör att jag har full koll på hennes uppdateringar- och ni som läser min blogg har oxå möjlighet att ta del av hennes vardagstankar, händelser och åsikter. Håll tillgodo readers!
Hon har lovat mig en festis- hemlevererad- och det vill jag ha såklart, därav rubriken på inlägget. Men det finns ett aber… hon kallar mig klantarsle. Får man göra det ostraffat?! Det lär visa sig vid leverans av dryck 😉 (ta med ombyte Victoria *ler sockersött*)

Eftersom det har gått 10 sekunder och kära maken hunnit somna i vanlig ordning så passar jag på att maila ett svar till boin söder om pitstan 🙂

Sov gott allihopen!
KRAM