Min följeslagare….

…..elaka ovännen fibrojäveln har en rolig period. Mindre rolig för mig dock! En period med lömsk värk som rasar i kroppen och jag kan inget göra mer än att knapra piller, undvika att vara i kyla och drag och se till att sitta/ligga/stå i skonsamma ställningar. Just inatt är det höfterna som ”svider”, fötterna som spränger som en upptinande förfrysning och benen som strålar likt en intensiv växtvärk, det sticker i händerna och sömnen har svårt att infinna sig. Det känns som att det hör blir en vandrar-natt.
Detta väder med regn och blåst är kämpigt för mig men även omslag mellan bra och dåligt väder är väldigt kännbart!

Jag ligger och lyssnar på mina två älskade sovkamraters djupa, rofyllda andetag och jag hoppas att även jag kan falla in i sovkören snart 🙂
Jag har min bok i paddan som sällskap en stund så får vi se vad resten av natten har att ge.

Ibland, eller ganska ofta, önskar jag att jag hellre hade drabbats av något som syns på utsidan. Fibron känns men syns dessvärre inte. Vissa dar kan jag må bättre och ha mer styrka och ork medan andra dar är det i princip soffläge som gäller. Inte är det underligt att sjukdomen setts och fortfarande ses med skepsism och tvivel.

Det finns olika inslag av värk i min släkt och närmast är min mor. Hon har diagnostiserats artros (och kanske även reumatism men där är jag osäker) och har dragits med sin värk i ganska många år nu. Hennes fingrar är krokiga, svullna och ömma och jag kan egentligen inte mkt om dessa olika kroppsplågor men jag tror att många är närbesläktade med varandra. Att symtomen liknar varandra och går in i varandra.
Mina händer, där min värk började 2001, har förändrats. Fingrarna har fått knölar i sidan av vissa leder och jag kan ha en sjuhelsikes värk i perioder. Påminn mig om 10 år, upprepa vad jag sa om att jag önskade att min värk syntes så får vi se om jag fortfarande håller med. Jag skulle tro att mina händer liknar min mammas vid det laget.

Läs HÄR för att få en lite enklare förklaring till vad fibron egentligen är och vad den kan göra med en människokropp och läs HÄR för att se ett antal symtom som man kan lida av.

När jag har ont så blir jag väldigt fort arg, frustrerad och ledsen. Jag känner mig värdelös och onyttig.
Symtomen är så många men möjligheter till bot och lindring så få 🙁

Det är i dom värsta stunderna som jag är extra tacksam för att;
– jag har en familj som älskar mig och underlättar min vardag!
– mina kollegor är förstående och hjälpsamma!
– det finns vänner som kommer till mig när inte jag orkar komma till dom!

Over and out för nu!!
Sov gott ni som kan ❤
Kram

2 tankar kring ”Min följeslagare….

  1. Lilla strumpen - casu consilio

    Ja det är skit med sjukdomar som inte syns! Visserligen skit med alla sjukdomar men det är lite lättare art få förståelse från son omgivning när sjukdomen syns på utsidan! Nåja, krya på dig så hoppas vi det slutar vara så instabilt väder och blir SOOOOOOLresten av sommarn!! 🙂

    Ha en bra dag!!

    Svara
    1. Vera.m.fl

      Eller hur?! Det är svårt att komma ifrån känslan att folk ska misstro en, även om dom inte på något sätt verkar göra det!
      Ja, sol och värme underlättar livet med eller utan sjukdom så vi håller tumme och tå för vackerväder 🙂 (jag jobbar fem skift till veckan med start nu på söndag så om inte annat då så kommer väl sommarvädret ;))
      Ha det så bra!

      Svara

Skriv gärna en kommentar