Konstigt nog går livet vidare…

…men 02.30 i morse dog jag, eller åtminstone en del av mig!
Fina farfar orkade inte mer utan suckade en sista gång innan han lämnade oss för ett bättre ställe. Ett ställe där det inte finns någon smärta, där man är stark, pigg, lycklig och välmående. Där himlen är blåare än blå, där gräset är grönare än grönt och där solen strålar och värmer.

Fina farmor, faster, pappa, hans fru B och jag satt i fina farfars enskilda rum på Sunderby sjukhus. Vi pratade tydligt i hans högeröra, kramade hans hand, strök hans insjunkna kind, smekte hans kallsvettiga panna, bredde om/ av han beroende på hur kroppstempen kändes, vi satt runt hans säng, vi lämnade han aldrig ensam utan åt mat och hämtade kaffe i omgångar, vi sjöng vaggvisa för han när oron och ångesten slet i hans kropp.

En händig man har använt sina händer för sista gången. Han jobbade med tyg, horn, trä, läder och metall när han snickrade, sydde kläder, snidade knivar, tillverkade smycken, gjorde näverhorn, bakade, lagade mat.
En nyfiken man har slutat vara vetgirig. På äldre dar lärde han sig datafunktioner såsom att betala räkningar via internetbank, redigera fotografier, ringa med skype, skapa gratulationskort, maila och allt annat som var bra att kunna 🙂
En intresserad man har slutat se med sitt enda seende öga. Han älskade att se sport på tv och hade just fått ett box-abonnemang innehållande många sportkanaler men tyvärr hann han knappt nyttja den innan ambulansen hämtade han.
En omtänksam man har slutat prioritera alla andra. Han erbjöd alltid en hjälpande hand, kom ihåg allas bemärkelsedagar, han tog hand om sin fru, han bar hem en bukett rosor till farmor varje fredag (när han var yngre och piggare)
En busig man har slutat busa-iaf i detta liv. Han byggde hus av potatismoset med matkniven innan han högg in på maten, han skrattade bullrande åt andras små fadäser, han slängde upp barn i luften så dom kiknade av skratt, han råkade slänga iväg nån svordom ibland i ”farmors” kyrka- med en armdask från farmor som följd, han ”lurade” mig på början till den första miljonen (våra bröllopsgäster vet vad jag menar *ler*)

När jag var liten kom han brummandes i sin ljusblåa amazon, med gubbkepsen nedtryck på huvudet. Om han inte var i sitt hobbyrum och snickrade med sina stora maskiner, återfanns han ofta på en snurrstol i ”skrotrummet” där han sydde, datoriserade och meckade.

Det mest konstiga i det här är att fåglarna fortsätter kvittra, bilarna kör hit och dit efter vägarna och folk shoppar, äter och skrattar. För mig har livet pausat men inte för alla andra- såklart inte! Men det känns som att allt borde stanna av, vi har just förlorat en av dom finaste människorna som gått i ett par skor- fast livet omkring mig rullar bara på som om inget hänt. Konstig känsla!

Jag bryter ihop från och till då jag blir påmind om min förlust. Huvudet spränger av tryck, magen värker av tomhet, näsan är röd och snorig och ögonen är igensvullna av gråt.

Jag vet och är tacksam för att han fått leva så länge men det är egentligen ingen tröst i det hela- ingen alls. Jag är ego och vill ha kvar han ett tag till. Jag vill säga ”jag älskar dig” en gång till.. jag vill krama hans varma, sträva kind en gång till.. jag vill stryka över hans mjuka silverlockiga hår en gång till.. jag vill skratta med han en gång till.. jag vill träffa han en gång till..

Han kunde allt, min fina farfar ❤
Min varma, genomsnälla nallebjörn fattas mig!!

Ha det bra var än du är farfar. Jag älskar dig, saknar dig och tänker på dig! Vi tar hand om farmor och ser till att hon tar sig igenom sorgen och resten av hennes tid här med oss. Vänta du bara, tids nog ses vi igen 🙂
KRAM

10 reaktion på “Konstigt nog går livet vidare…

  1. Anne

    Just nu är det jättetungt och det får vara så. Om ett tag så är det dom fina minnena som tar över sorgen och hjälper dig tillbaka. Saknaden kommer alltid att finnas där.Men en dag så gör den inte lika ont längre. Tänk ändå vilken kärlek du fått och gett tillsammans med din farfar. Kram.

    Svara
  2. Kellis

    *torkar tårarna* Väldigt vackert skrivet om din farfar, vet hur du känner. Jag var tvungen att stanna bilen och gråta i 10 minuter när min mamma ringde och sa att farfar hade dött, det gick helt enkelt inte att åka vidare.

    Hoppas du får många kramar av familjen idag!

    /Kathleen

    Svara
  3. Tess

    Åh nej!!! =( Lilla gumman, min vän. <3 Jag är så ledsen för dig/er skull. =( Men så skönt att du var där när han gick, det måste ändå känts bra. Kan inte föreställa mig hur du har det nu, ni som var så nära. Slå en signal när/om du vill prata. Annars hör jag av mig om ett par dagar. <3 Tänker på dig! Och så himla fint du skrivit om honom, han tittar garanterat ner på dig & är väldigt stolt & glad. <3
    Puss å kram!!

    Svara
  4. Anonymous

    Jag vet precis vad du går igenom känslomässigt just nu! För ganska precis 1 år och 9 månader satt jag vid min mammas sida när hon drog sitt sista andetag. Jag funderade kring versen som innehöll ”ibland liksom hejdar sig tiden ett slag, och inget blir någonsin sig likt”. För mig tog livet en dramatisk vändning där vid sjukhussängen den 29 augusti kl 17:10, men konstigt nog fortsatte allt runt omkring precis som förut. Jag gråter fortfarande en skvätt ibland, när förlusten känns tung, men nu har jag även börjat kunna se ljuset. När jag åker skidor eller vandrar i fjällen, bär jag med mig mamma i mitt hjärta. När vi jagar med hundarna i skogen på hösten, och de rödgula färgerna bildar den vackraste tavla min mamma visste, då bär jag med henne i mitt hjärta. Överallt där jag går, finns hon med mig. Jag bara vet det, för jag känner hennes värme i mitt bröst. Tänk vad min mamma får se mycket nu när jag tar med henne dit hon bara drömde om att få åka.

    Stor styrkekram till dig Vera <3
    /Maggan

    Svara
  5. Evas Pyssel

    Kära du så ledsamt !! Men du har fina minnen och underbara tankar att plocka fram som tröst. Låt dem ta en stor plats i ditt hjärta att ta fram närhelst du känner saknaden .
    Ha det gott !! Kramar Eva

    Svara
  6. Monika

    Beklagar sorgen min vän…Det är aldrig lätt att förlora en man älskat och som gett en en hela hög vackra minnen.
    Min farfar och farmor finns inte längre,ibland kommer vissa minnen tillbaka,men med glädje i hjärtat.
    Du ska se det kommer för dej också…Men det kan ta sin tid.
    Kram

    Svara
  7. Anna Sjölund

    Å vad ledsamt! sitter här med tårar i ögonen efter ditt fina beskrivande om din farfar, du är så otroligt duktig på att skriva vännen!

    Tänker på dig. Många KRAMAR // Anna

    Svara
  8. Vera.m.fl

    Tack för alla era fina kommentarer!! ❤ Det betyder så mycket för mig att ni tar er tid och ork att skriva ner era känslor och stöttande ord. Kommentarer är alltid uppskattade men extra mycket när jag skriver nåt ur hjärtat, nåt som betyder mycket för mig och som är känslosamt.
    Än en gång- tusen tack!!! ❤

    Svara
  9. Svärmor

    Hej min fina svärdotter,vill bara att du ska veta att jag tänker på dig,jag hoppas och tror att min son tar väl hand om dig,massor av varma kramar från mig och svärfar,vi ses nån dag i veckan hoppas jag:)vi hörs…

    Svara

Skriv gärna en kommentar