Om tid vore pengar…..

…så skulle t.o.m mina hårsäckar gråta av fattigdom! Var tar min tid vägen? Jag trodde att jag skulle få värsta lyxtiden som sladdis-mammaledig då jag skulle blogga var och varannan dag, hålla ordning i hemmet med bortplockning, dammråttsutrotning och tomma tvättkorgar… HAHAHA, tillåt mig att skratta åt min naivitet 🙂 Inget av detta blir gjort och ändå ser jag inga andra resultat av min hemmavistelse. Nåja, jag myser och njuter av Sally och hennes fem syskon (som jag dessutom uppfostrar, uppmuntrar, förmanar och passar upp på) kanhända att all min tid går åt där *ler*

En dutt scrapping har jag iaf hunnit med men tyvärr har jag varit så snabb på att leverera mina alster att jag inte hunnit/ kommit ihåg att fota dom först! Här kommer iaf inbjudningarna jag scrappade till Sallys dop som ägde rum i lördags. 17 klänningar blev det och tid förutan tid tog det men kul var det att göra dom 🙂

Vi var drygt 40 pers på dopet och allt gick bra men det är första gången jag döper en bebis som är så otröstlig! Själva dopet gick bra men sedan gallskrek hon i en timme och det blir inte bättre av att en mamma med inre stress och oro bär omkring på henne och försöker lugna ner det lilla livet. Hade vi vetat hennes ”rutiner” när vi bestämde tid för dopet så hade vi tagit en senare tid på dagen, som det var nu så föll det in precis i hennes sovtid… very bright- not!

Det är så svårt när man ska ha tillställningar som ex dop och bröllop…. vilka ska man bjuda, var går gränsen för hur många man ska vara…. Jag lider när jag måste begränsa antalet och det dåliga samvetet poppar upp även om jag vet att man inte kan bjuda hur många som helst! Vi har i detta fall försökt ta dom allra närmaste samt dom som vi delat större dagar med sedan vi började följas som par (jämnåriga kalas, dop, bröllop osv) eller hur jag ska uttrycka det. Min rädsla är att folk ska känna sig åsidosatt eller ratad för det vill jag inte, jag vill gärna vara alla till lags, inte förarga någon och se att alla mår bra men det är inte lätt alla gånger. Jag önskar att jag vore lite mindre brydd om vad alla ska tycka, tänka, tro och säga! Matte är betydligt bättre på den punkten än jag även om givetvis även han tänker och reflekterar ibland men han är som en ”mindre komplicerad farkost” än jag 😉 I dagsläget när allt lugnat ner sig och det redan är klart, har jag vissa vänner i tankarna som jag saknade den dagen och som jag idag inte förstår hur vi kunde missa att bjuda! Men det är så dags nu!!

Detta dilemma med vänner stod mellan mig och facebook tidigare och med facit i hand så är det en nagel i ögat för mig. Jag har så svårt att sålla bland mina vänförfrågningar och neka dom jag egentligen inte vill ska ha någon insyn på min sida och i mitt liv. Jag är inte så inne på att ha vänners och bekantas barn eller barnens kompisar som vänner där eftersom det inte ger så mycket i utbyte för mig. Detta gäller även personer i vår inre men ändå yttre krets, då tänker jag exempelvis ex-partners- har dom något med vårt liv att göra mer än det som rör barnen och deras väl och ve?! Nja, jag vet inte jag…. Taskig, trångsynt eller vad som…. jag fungerar så iaf…. Om jag sen omvärderar detta återstår att se 🙂 I dagsläget har ett av familjens barn en fb-sida men det lär utökas och då kanske jag får tänka om… som det är nu så är inte ens vår blivande 18-åring vän med oss på fb och det funkar bra med kontroll och kommunikation ändå 🙂

Så… nu kan jag göra vågen åt mig själv eftersom jag lyckats få ihop ett blogginlägg!!

Ha det så gott och ta hand om er!!

5 reaktion på “Om tid vore pengar…..

  1. Anna

    Vilken fin liten prinsessa, passar super i dopklänningen och rosa. Kanske man får kika på fler fina kort hos er sedan?

    Ja visst är det svårt det där med att begränsa, men tillslut måste man göra sina val…å när du väl gjort valet så ska du inte grunna på något annat, utan besluta dig för att det där blev rätt! Lättare sagt än gjort- jag vet…

    Men vi mår inte bra av att grunna, vi måste sluta bry oss över vad andra skall tycka, tro och tänka!

    På tal om facebook, jag tackar absolut inte ja till alla vänförfrågningar, jag vill bara ha de närmaste som jag har ngn relation till. Sedan har det halkat in lite andra, men då är listor perfekta…jag låser kort för vissa och även inlägg som aldrig kommer ut till andra…
    Facebook är bra, men med rätt struktur…

    Må gott i sommarvärmen // Anna

    Svara
  2. Maggan

    Vi har samma syn på mycket inser jag 😉
    Mitt aber med fb är också just detta med vänförfrågningarna. Jag skulle bara vilja ha mina riktiga vänner där men sen har man ju så svårt att säga nej (läs vara taskig). Om än man inte borde bry sig så gnager det som bara den, detta samvete.

    Vad anbelangar inbjudningar till diverse tillställningar så är det alltid lika svårt. Fast där har jag nog lärt mig att tänka som så att om jag inte tar illa upp över att inte bli bjuden, så borde andra ”avlägsna” inte heller bli det… och blir dom det får det stå för dom, det är deras problem.

    Hoppas ni fick en minnesvärd dopdag iaf. Kan tänka mig att hon inte var helt lätt att bära på en hel dopgudstjänst. Tösen växer väl så det knakar och väger väl en aning mer än när hon tittade ut 😉

    Kram till er!

    Svara
  3. Tord

    Jag tar inte det minsta illa upp över att inte fått vara med på Sallys dop, så för min del behöver du inte ha dåligt samvete =).

    Är bara till att vara ärlig mot dom som inte fick vara med, säga att du måste sålla för det fanns helt enkelt inte plats men ”typ” tex att du tycker om dom ändå.

    Minns en fest (eller vad det nu var) där en ur perefin gnälde över hur trångt det var – fick svaret när värdinnan helt sonika sa: ”Var glad för det du för annars så hade du inte fått vara med” Gissa om någon slutade gnälla sedan!

    Vad det gäller fb mm så har vi en helt annan inställning. Jag tar allt med sociala forum med en klackspark, de som vill vara vänner med mig får vara det osv. Däremot så har jag begränsat så att mina vänner inte kan se vilka andra vänner jag har osv. För hur man än vänder sig så finns det alltid någon som har åsikter om någon annan man känner och dom åsikterna vill jag inte ta del av. Därav min lilla slogan ” Dina vänner är mina vänner men dina ovänner får du behålla själv”.

    Kanske lätt för mig att säga som blivit luttrad genom åren, har ju passerat 20 år med internet och chattande. På dom åren så har man lärt sig ett o annat och jag ser på sociala medier som en kul grej bara och lärt mig att igonera det som jag inte behöver eller vill ta del av. Man får helt enkelt lära sig och därigenom sin omgivning, att man inte svarar/kommenterar på allt.

    För om man svara på allt så förväntar sig folk någon form av respons men om man inte gör det så lär sig andra att man inte alltid gör det och de som kräver får ett svar typ; ”har inte tid”, ”har inte lust” osv. Om någon envist fortsätter att vilja ha svar så höjer jag helt enkelt svansföringen och säger; ”skicka inte sådan skit till mig då om du vill ha svar”.

    Må hända att jag har förlorat någon *vän* på det viset men den typen av *vänner* kan kvitta, iaf i ett större perspektiv.

    Ha D Gött!

    Svara
  4. Jessica

    Men syster, jag räknar med dig på våran dag. Klart du måste säga några ord, det är tanken som räknas, inte på vilket sätt det nu blir 😉

    Svara

Skriv gärna en kommentar