Ja, jag erkänner…

…jag har fallit för grupptrycket (och nyfikenheten) och gjort en profil på facebook! Jag som minsann aaaaldrig skulle gå med i det där dravlet och som inte var det minsta intresserad av vad alla åt till middag, vilka tider dom gick på toa osv…. Nu är jag där iaf och jag försöker få kläm på hur allt fungerar med logg, taggning och andra funktioner. Gilla-knappen har jag åtminstone koll på *s*

I fredags var Sally på läkarkoll, 7 veckor gammal. Nu har hon passerat 5-kilosgränsen och väger 5080 gr och är 59 cm lång. Följer sina kurvor fint 🙂 Det jag inser blir ett problem är dessa j½§la D-droppar som ska tas dagligen i 2 år…. dagligen!! Kan säga att det funkar inte alls speciellt bra, det glöms bort än här, än där *suckar* Nåja, jag tror hon blir en frisk, lycklig unge oavsett daglig el sporadisk dos av D-vitaminer 😉

Efter läkarbesöket gick vi förbi Kotten, ett föräldrakooperativ som vi har på gångavstånd hemifrån. Supermysig förskola i gamla lokaler med fin utemiljö och ändamålsenliga lokaler. Meningen med kooperativet är att vi föräldrar ska vara delaktiga och i detta fall innebär det bl.a att man har ca 9-10 dagar/termin då man städar och sköter om köket. Det är alltså alltid en förälder som fixar frukost, lunch och mellis- och bara det att barnen får ”hemlagad” mat är ju kanon (och man får träffa sitt barn under hela dagen då man är på plats)!! För oss skiftarbetare är den här formen skitbra eftersom vi har våra långledigheter och kan passa på att göra våra arbetsdagar då- ingen semesterdag, föräldradag eller kompdag behöver tas ut 🙂 Eftersom vi aldrig haft något barn i områdets förskolor så är vi ganska nollade när det gäller var det är ”bäst” att ha ett barn så därför kikar vi lite på alternativen som finns. För mig är lokalerna mindre viktiga, A och O är personalen. En engagerad, omtänksam, flexibel personalstyrka är mkt mer värd än stora rumsytor och glänsande leksaker!! Nu ska vi fundera över sommarn var vi känner för att söka in henne, än är det ju ingen panik direkt *s* Men det är trots allt det bästa, mest värdefulla man har som man lämnar bort under dagarna så det gäller att tänka till!

Oj, vad tiden rusar iväg! Det är redan maj månad och inom kort är det examen, midsommar och sen börjar skolorna om igen 😉 Skämt åsido, tiden går för fort och jag hinner knappt med! Om två dagar är vår bebis 8 veckor och det känns som att vi nyss var på BB!! På tal om BB, min förlossningsberättelse är i princip klar så inom kort kommer den här….

Hoppas ni alla hade en skön valborgskväll. Vi umgicks med våra vänner Pörni och Anders och hela deras återkommande valborgsgäng och det var trevligt som vanligt! Vi grillade och snaskade gott hos Poch A, sedan gick vi tvärs över gatan till hennes syster där den stora majbrasan tändes. Allt eftersom kvällen gick, dök halva kvarteret upp och det blev mycket skratt, korvgrillning och en och annan ”hörde jag skååål” runt eldstaden 🙂 Återkommande traditioner- lyckade sådana- är alltid roliga att få delta i!!

Nu ska jag avsluta detta inlägg med en bild från vår gamla hall som alltid är överhopad av skor- och just framför dörren! Poängteras bör att skorna på aktuell bild bara är husfolkets dojjor! Tänk er hur det ser ut när barnen har kompisar på besök- speciellt stora sonen där alla killarna flyter fram i pråmar a´la 44-45 i storlek! Inte konstigt man snavar in och ut genom dörren *s* Det händer att alla skor är ihopknutna i varandra nån gång då och då (kanske drabbade personer inser att man klarar sig undan det dilemmat om man ställer skorna på sidan- inte på mattan mitt för dörren *flinar*)

Ha en skön maj-vecka och sköt om er!!

5 reaktion på “Ja, jag erkänner…

  1. Tord

    Envisare än så var du alltså inte. Tänker på Fajsen nu. Men mitt mail där har du ännu inte vågat svara på. Ond tå kanske *Ler sött*. Den lilla växer – modern krymper – eller? Du kanske är färdigkrympt vid det här laget.
    Nåväl – Ha en bra dag och snart så kommer solen fram igen – ha förtröstan.
    Ha D Gött!

    Svara
  2. sagapo

    Kul att ni varit och tittat på Kotten. Har haft båda sönerna där och det är ett kanondagis. Har även bästa kompisen som jobbar där. Mina killar trivdes som fisken i vattnet och alla föräldrar får så bra kontakt med varandra. Visst måste man engagera sig mer, eftersom man som förälder ”äger” och driver dagiset. Men det var värt varenda timme.
    Ha det så gott. Kram Carita

    Svara
  3. Monika

    Känner igen skohögen…Ett dilemma som man aldrig blir av med,,förräns dom flyttat ur boet.
    Hoppas det går bra nu i helgen för lillan…Och det tror jag säkert att det gör.Jag hade ju glömt att T har ju lördags öppet,så han kunde inte komma heller…

    Kram på er alla

    Svara

Skriv gärna en kommentar