…är ett alltför litet ord för att beskriva vad jag känner för denna lilla tjej!! 🙂

30 minuter gammal

En av dom första bilderna tagna efter förlossningen, det var en vaken tjej som mötte världen. Förlossningen gick rasande fort och hon var medtagen då hon kom ut i den stora världen så pappa hann inte klippa navelsträngen utan det gjorde barnmorskan före hon la lillan under värmelampa med syrgasmask framför ansiktet. Vi förstod att det inte var någon större fara med henne men hon var lite blåfärgad och alldeles tyst så det var bra att hon fick lite hjälp 😉 En platt boxarnäsa hade hon oxå fått efter att ha blivit lite trängd men det tog inte länge så hade den repat sig och ”ploppat ut” till normal form *ler stort*

Jag ska lägga in en mer detaljerad förlossningsberättelse sen som är frivillig att läsa men det gör jag inte nu. Berättelsen om förlossningens förlopp vill jag skriva, dels för att jag själv är intresserad av att ta del av andras berättelser och dels för att få dela slutklämmen av vår bebisresa med er, vi har ju följts åt fram till nu så 🙂

Eftersom Sally är våran gemensamma pärla, kommer jag att nämna henne vid namn och lägga ut någon bild på henne eftersom jag vet att det är okej för Matte. Övriga barn i familjen delar vi med deras andra biologiska föräldrar och då jag inte vet om dom tycker att det är okej att namnge/ visa bilder av barnen så avstår jag. Sedan är det lite skillnad på lillans omedvetenhet som nyfödd och förpubertets- och tonårskänsliga, medvetna barn som kan reagera mer på vad som skrivs om dom och visas av dom så det är ytterligare en anledning till att dom får vara mer anonyma i bloggen…. Detta kan komma att ändras om jag får godkännande av våra ex men framför allt godkänt av våra barn, dom sistnämndas åsikt är minst lika viktig 😉

Sista bilden med bebis i magen, innan avfärd till förlossningen
v40+2

Kvällsvila på BB

Morgonmys innan hemfärd från BB

Vi åkte hem från sjukhuset direkt efter barnronden och då var lillan knappt ett dygn ung. Vi passerade farmor och farfar där dom tre yngre storasyskonen ivrigt väntade och där blev det kramar och beundrande strykningar på lillasyster/ barnbarn. Då vi inte fått igång amningen och vi hade en tid för PKU-prov inbokad på Piteå lasarett morgonen efter, lämnade vi syskonen hos farmor och farfar ytterligare en natt. Hemma väntade dom två äldre storasyskonen och deras välkomnande av lillasyster var oxå varmt och hjärtligt 🙂 När vi landat in och packat upp väskan fick jag önska middag och jag har länge suktat efter kött och potatisgratäng- och världens bästa make lagade till just den maten åt mig *ler* Jag kände mig så bortskämd- som vanligt 🙂

Ett vackert, personligt kort fick jag oxå av Matte tillsammans med den här fina buketten

Idag har tröttheten kommit ikapp mig! Jag har varit hög av endorfiner och rosaskimrande lyckorus fram till nu men även om jag fortfarande är fruktansvärt lycklig så börjar vardagen landa in. Sally äter ungefär varannan, var tredje timme under dygnet och skiter som en hel karl. Vår blöjkonsumtion är enorm *s* Det verkar som att vår lilltjej hunnit bli ”arbetsskadad” från mitt skiftjobb för hon är som en äkta nattarbetare. Hennes längsta sömnperiod är nämligen på morgonen, vid fem- sextiden äter hon sista morgonmålet och sedan sover hon till tio- elvatiden!! Nu gäller det för mig att tro mig att ligga kvar på morgonen och sova med henne för jag har varit extremt dålig på att vila under dagarna när hon sover. Kan ju ha att göra med att alla barnen varit hemma och haft sportlov 🙂 Nu är vi dock en liten familj den här veckan så nu kanske jag kan lyckas vila på dagarna och ladda batteriet.

I övrigt är det en väldigt nöjd liten sessa, hon är sällan missnöjd och när hon väl är det så är det förståeligt- bajs i blöjan, tomt i magen eller rap på tvären är orsaken och så fort problemet är åtgärdat så är hon nöjd och belåten igen 🙂 Hon är redan väldigt uppmärksam och vrider huvudet åt det håll varifrån det kommer ljud och hon söker ögonkontakt när man pratar på nära håll med henne.

Det är förunderligt att man kan utstå en sån djävulsk smärta och sen bara… inte glömma kanske men förtränga det onda för att i stället fokusera hela sitt väsen på den älskade, underbara skapelsen som man kämpat för att få i sin famn och i sitt liv. Jag är så känslomässigt fylld att det bräddar över, tårarna hotar att svämma över hela tiden av alla möjliga känslor och jag känner mig så extremt rik som ”fått” ännu ett barn att älska, värna om och hjälpa fram i stora världen.

TACK för alla gulliga kommentarer och gratulationer!!
Ni gör mig oerhört glad och det känns så roligt att se att ni ” är med oss” i både väntans tider men även vid målgången *ler* Ni och era kommentarer är guld värda! 🙂

Nu ska jag ta min trötta make i handen och se till att han, jag och lillan kommer oss i säng så vi orkar upp till vårt morgonbesök på BB- eftervård för en andra undersökning av underverket.

Ha det bäst och ta hand om er!