Det svider i själen…

… jag tror inte jag behöver säga varför- det räcker nog med den här bilden;

Var in i en av stans guldsmedsaffärer igår och fick min fina vigselring avsågad! Det tog ont som ½§&¤ eftersom jag ville försöka rädda förlovningsringen som dels är liiite större i omkrets och dels är placerad längst in på fingret där jag är mindre ”fläskig” än närmare fingerleden. Nu har jag endast en ring på fingret men det känns ändå bättre än att ha båda liggandes sönderkapade i en ask med div. repor och andra fulheter (från kapningen) som förhoppningsvis går att putsa bort så småningom. Nu håller jag tumme och tå för att jag ska klara dom sista sju veckorna utan att svullna upp så attans mkt att även den andra ringen åker. Faktum är att jag inte får av mig den i dagsläget, ringfingret är tjockt som en övergödd prinskorv men det är pga gårdagens hårda behandling. OM svullnaden och det onda ger med sig inom dom närmaste dagarna kommer jag att försöka krångla av mig även den- var så säker!!

Idag har vi varit på koll hos morskan och det gick bra, vi är i v32+3. Hon kollade läget på mini och det verkar som att den lilla plutt*n sjunkit ner med huvudet i rätt läge (ruckbar) och det känns ju skitbra om det vore så. Har fått kommentarer sista dagarna att magen ser nersjunken ut så vem vet… har vi tur kanske vi får träffa vår kotte några dagar i förväg- inte mig emot om det bara är inom rimlig tidsgräns. Jag har gått över tiden med ett av barnen och det var bara två dagar men det kändes som en evighet så jag hoppas iaf att vi slipper det tidsfelet! Tack vare morskans lite hårdhänta undersökning av kroppsdelar uppåt och neråt i magen så har jag rejält ont just nu, det ömmar som om jag hade magen full med blåmärken men det är ju övergående. Lite vila borde göra susen 🙂 Att hon var hårdhänt berodde inte på att hon är en elak människa, hon fick bara jobba hårt för att ”hitta” bebisen. Det var svårt att säga vad som var upp och ner men till slut kom hon till insikt *s*

Svullnaden som jag nämnde sist är även konstaterad av morskan, det är ingen inbillning från en nojjig gravid 😉 Vikten drar iväg ganska ordentligt nu men så var det i slutet med dom andra tre så jag gissar att jag har några kilon kvar att lägga in till protokollet 🙁 Tyvärr påvisades äggvita och spår av mindre bra värde på vita blodkroppar så en odling blev ivägskickad och någonstans i mitt inre gnager en oroskänsla för havandeskapsförgiftning. Det fick jag med första sonen och Mattes båda barn är ruskigt tidigt födda pga denna åkomma men jag hoppas, hoppas att jag inte håller på att utveckla nån sån skit!

För att mini ska må bra och känna sig lugn bär jag mitt fina gravid-smycke hela dagarna 🙂 Det plingar diskret som ett litet vindspel och själva designen föll mig i smaken så detta hänge lär jag korta ner och fortsätta använda även efter födsel.

Detta kort fick vår söta vän Therese när hon fyllde 30 år. Då jag inte lärt mig denna dator riktigt än, blir bildkvalitet och färg lite si och så i början men det får ni ha överseende med 🙂

Detaljbild

Min svägerska har oxå haft födelsedag, dock inte jämnt i år och detta kort fick hon 🙂

Imorn har vi treårig bröllopsdag!! Det blir inte mkt till firande för det är full-planerat från morgon till kväll. Det är slalomskola, Mattes födelsedag och ett 40-årsfirande inskrivet i almanackan och sen är vi bjuden på ett barnkalas oxå som jag tyvärr inte tror vi hinner med just den dagen! Vår dag tänkte fira nästa helg då vi är ensamma hemma (Matte jobbar visserligen natt men vaddå?! Man kan ju fira innan skiftet, eller hur? *ler*)

Nu ska jag lägga mig i soffan och glotta i min nya Magnolia-tidning medan familjens mindre barn roar sig på badhuset med pappan i hushållet (har jag nånsin sagt att jag lever tillsammans med världens bästa man?!! För mig finns ingen bättre iaf!!) Förutom all kärlek jag känner till han, så känner jag en enorm tacksamhet för utan Mattias skulle nog den här familjen kapsejsa just nu. Han sköter en STOR del av markservicen här hemma, hämtar/ lämnar barn, river/ bygger i huset och ser till att allt som ska göras blir gjort. DET är en trygghet och lättnad för mig som är halv-invalido och knappt kan dra min egen kropp framåt i tillvaron vissa dagar! Ska man se det med egoistiska ögon så är det kanske inte mer än rätt, han har ju varit delaktig till mitt tillstånd och om några veckor ska jag utföra årets stora arbetsinsats så… *S* Skämt åsido så är han guld värd!

Jag måste även slänga ut en rejäl dos med beröm till våra barn som faktiskt blivit bättre på att hjälpa till och ser vad som behöver göras. Dom hjälper mig bära matpåsar när vi handlar, dom tömmer och går med sopor till tunnan, dom skrapar frusna rutor på bilen, dom tvättar och hänger tvätt och annat smått och gott som underlättar min vardag.

Nu blev det lite känslosamt och ”skrytigt” runt min fina familj men jag kände bara för att skriva ner mina känslor- och just nu är det SÅ jag känner (vissa dagar ska erkännas att jag vill betala för att bli av med hela högen men det är nog ömsesidigt skulle jag tro *S*)

Ha det gott mina vänner och på återseende! (och för all del- glöm inte kommentera!)

8 reaktion på “Det svider i själen…

  1. Evas Pyssel

    Vera,Vera så underbart att kunna skryta med sin familj !! Jag älskar också min familj och jublar inombords när vi gör saker tillsammans . Och extra roligt är det också när barnbarnen kommer hit och man får plocka fram Lenas och pojkarnas gamla leksaker. De tycker det är så roligt.Lenas dockskåp står hos oss och är en guldgruva för tjejerna. Ha en skön helg !! Kram Eva

    Svara
  2. Anonymous

    Så tråkigt med ringen! Håller tummarna hårt för att det går att få av den andra utan avklippning och att resultatet på odlingen är bra. Halsbandet är verkligen superfint:)
    Sköt om dig! Kram Mia

    Svara
  3. Lena

    Gaaahhh..att se din ring svider..och du vet varför! Jag jobbar med smycken varje dag och när sånt här händer är det ledsamt..jag fixar gärna ringen åt dig!!! Eller inte JAG men mina guldsmeder..försök få av den andra..gärna tidigt på morgonen..olja, tvål och annat som ”glider”..;)..Jag blir så glad att höra att din familj tar hand om dig!! Det betyder allt!! Jag följer dig med spänning ska du veta..ska bli superskoj att se vad du bär på!! Man minner sig tillbaka då man man själv var i ditt stadie..en härlig men smärtsam tid (bitvis)..men det är värt det alla ggr!!!
    Hör av dig om du vill ha råd ang juvelerna..jag har ju resurser!!!

    Tänker på dig!!

    Bamsekram Lena

    Svara
  4. Anna

    Grattis på bröllopsdagen vännen!! Att det svider med ringen kan jag förstå, men var så säker, den går att fixa!!!

    Du har en underbar familj och de har en underbar Vera- som gör sitt hon också*s*….var rädd om varandra och låt familjegemenskapen och kärleken genomsyra hela eran tillvaro!!!

    Nu börjar jag också längta efter er mini…men vi väntar gärna ett tag, å lill*n får växa till sig ordentligt.

    Var rädd om dig många kramar Anna

    Svara
  5. Karin

    Hej! Hinner tyvärr inte läsa allt du skrivit 🙁 har en liten son liggande bredvid mig 🙂
    Född 11-01-11. Lite för tidigt född men va gör man när de vill ut 😉

    Kram

    Svara
  6. Maggan

    Hej!
    Sitter på ett litet rum och har klarat av de två första studiedagarna mot mitt mål.
    Ska ut på första förlossningspraktiken i maj. Om du går över liiite så kanske vi ses ;)… neeeej, skoja bara. Hoppas du får si så där 4 dagar tidigare än beräknat, det är lagom.

    Kram på dig!

    Svara
  7. Jessica

    Nu kan jag äntligen kommentera, kunde dock inte via vanliga explorer utan endast mozilla, konstigt nog..nu måste jag spara om alla bloggar jag läser dit istället :/

    va tråkigt med ringen, hoppas de kan fixa den! 🙁
    jag tänkte att jag skulle kika nån dag vad jag har för babyoveraller, är ganska säker på att jag har några för nyfödd- några månader 🙂

    /syster

    Svara

Skriv gärna en kommentar