månadsarkiv: januari 2011

Nu har jag stiftat bekantskap med….

11 svar

… både BB- och förlossningsavdelningen. Detta var inget planerat men nu i efterhand kan jag se ”nyttan” med mitt besök där. Allt började i måndags då jag efter en orolig natt med illamående huvudvärk och frossa/ svettningar fick utesluta min sista arbetsdag och istället besöka spec.mödra (som vi tack och lov har kvar än på stadens sjukhus). Under nattens vakna timmar hade jag nämligen läst att mina nyss upprabblade symptom, tillsammans med min svullnad och mitt sporadiska dubbelseende, kunde vara tecken på havandeskapsförgiftning. Detta gjorde att jag fick komma in för en CTG-kurva och kontroll av blodtryck, urin och avlämning av några rör blod. Värdena var skapliga men då ingen läkare hade tid att utröna vad som orsakade mina besvär, ringde barnmorskan till förlossningen i Sunderbyn och dom ville ha in mig för vidare koll. Hmm… lite skärrad återvände jag hem och vi fick med gemensamma krafter mobilisera hem och barn innan vi kunde åka. Stora sonen lagade middag, mitt ex levererade hem mina barn så vi slapp fixa hämtning hos han, Matte ordnade så att bonusdottern fick lifta hem med en lagkompis från bandyträningen och mamsen kom hit och fixade undan efter middagen samt nattade barn. Vi var inställda på hemfärd samma kväll så inte ens en tandborsten fick följa med.

Väl på plats fick vi köra ny kurva i intagningsrummet där första undersökningen inför förlossning ska ske och därefter fick vi träffa en läkare som gjorde en ultraljuds-undersökning. Liten hade gott om fostervatten, näringen i navelsträngen såg bra ut och det var sparkar och rörelser som hela tiden 🙂 Bebban viktuppskattades till ca 2300 kg ”tung” *ler* så det är fortfarande bara en liten sparv som bor därinne men eftersom huvudet sjunkit så väldigt långt ner i bäckenet var det svårt att få riktigt tillförlitliga mått. Då mina prover fortfarande visade sig vara rätt bra men läkaren kände oro för symptomen, fick jag beskedet att dom ville behålla mig på BB för observation. DÅ höll hormonstinna jag på att bryta ihop! Dels hade jag inga pinaler med mig men sen hade jag blivit lovad lyxtid i makens sällskap med nötkräm, massage och ”Solsidan” på datorn! Åhh så vemodigt det var när jag blev lämnad kvar ensam av en man som hängde med huvudet lika mkt som jag! Visserligen kom jag till framdukat kvällsfika och jag fick dela ett fint rum med en annan tjej som oxå hade bebis kvar i magen men det vore ljug om jag sa att det kändes bra att vara kvar. Fick en flashback från när äldsta sonen skulle komma till världen för då upptäcktes samma åkomma men i v 37 och då låg jag inne på BB i 10 långa dagar innan igångsättning och såg mammor komma, föda och åka hem. Jag vet att det är ett gnälligt I-landsproblem men för mig kändes det ändå urkigt!

Nåväl, under natten och i arla morgonstund togs blodtryck, blodprover och urinen samlades in. Innan frukost var det obligatorisk vägning och sen väntade en ny ctg-kurva. Den sista kurvan fick jag göra i en förlossningssal och det var väl oxå bra för det såg inte alls ut som jag hade förväntat mig. Rummet var betydligt mindre än dom som vår förlossning i stan hade på den tid det begav sig och då vi hade kvar vår fina avdelning. Att man sen ligger och bresar isär benen rakt mot dörren in i rummet gjorde ju inte känslan av trygghet och bekvämlighet större precis!

Efter krav från läkaren om att jag skulle boka in en tid på specmödra i stan senast fredag (imorn) fick jag åka hem och vilken glädje det var *S* Barnmorskorna vinkade adjö och hojtade ”vi ses om några veckor” och förmanade mig att ligga i soffan minst tre veckor så jag inte skulle riskera för förtidig förlossning. Så- här ligger jag i soffhörnet med datorn i knät 😉

Mina två havande vänner som jag berättat om har krympt till en i antal (vad jag vet just nu) Den blivande fyrabarnsmamman är nu det, hon nedkom med en underbart söt tjej samma dag som Matte fyllde år och vi hade bröllopsdag! Allt hade gått bra och jag avundas henne, dels för att hon gjort bort förlossningen och dels för att dom fått träffa den lilla som bodde i bebis-boet 🙂 Den blivande tvåbarnsmamman är fortfarande i väntans tider även om hon gått över fyra dagar- åhhh denna väntan! Visserligen kan det bara smälla till eftersom kroppen börjat signalera att liten snart är i antågande men man vet aldrig säkert med sånt. Jag tänker mkt på henne iaf och varje gång vi pratas vid och hon berättar hur det känns och hur hon mår så får jag sammandragningar då jag inser hur nära målsnöret dom egentligen är *s*
Sen tror jag att jag nämnt tidigare att jag har två kvinnliga kollegor som oxå går i väntans tider men dom ligger inte i tid för ”kläckning” än 😉
Den ena är beräknad två veckor efter oss och den andra ska ha i juni tror jag, och det känns skitkul!

För snart två helger sedan firade vi min bästa vän, älskare, livskamrat och klippa- Mattias! Han fyllde 37 bast och detta kort knåpade jag ihop åt han;

Insidan;

Igår var det så stora dotterns tur att fylla tonåring! Denna underbara stora, lilla tjej ska få ha ett eget firande med vänner när tvättis och hennes rumsbyte är klara så hon fick nöja sig med ett lugnt firande med familj och far- och morföräldrar. Jag är väldigt imponerad av min moster G som alltid kommer ihåg att ringa och gratta- det glädjer mig, maken och barnen! Det finns närmare släkt och vänner som inte kommer förbi el ringer när det firas födelsedagar men det där är så olika, vissa är bara såna som lägger mer vikt på att komma ihåg bemärkelsedagar. Nu är hon iaf 13 år och nu blir det inhandling av div. hästprylar. Ridspö och olika borstar fick hon hos sin pappa men på önskelistan står saker som ridbyxor och annat som är svårt att köpa utan hennes medverkan och eftersom fler än vi känner likadant, så har penninginnehavet växt till sig efter gårdagen *ler*

Nu är det dax för en powernap innan barnen kommer hem.
Sköt om er mina vänner och på återseende!

Tjo vad det var livat…..

3 svar

… i tvättis! Idag känns det som att allt kommer igång på allvar- fast egentligen har Matte slitit hund i flera dagar, han har tömt hela tvättstugan, rivit golvmatta, byggt om väggar och varit på tippen med skräp. Idag har vi rörkrökare på plats och golvet bilas upp för fullt under ett hiskeligt oljud och värsta dammolnet (tur vi har dörren kvar mellan huset och tvättis!) Sen ska det monteras nya golvbrunnar, pluggas igen gamla golvbrunnar och flytspacklas. Även mattläggaren har varit förbi en gång till och konsulterat kring vilka mattor som ska sättas in och hur det ska utföras eftersom vi ska byta ut två dörrar och sätta dit en tredje. Även el-killen väntas hit idag, han ska kolla var vi ska ha nya uttag och lampfästen.

Det är skitroligt att få göra om men samtidigt är det svårt! Det gäller att tänka till ordentligt hur man vill ha det för när det väl är gjort, är det inget man gör om i första taget! Dessutom är det inte det billigaste rummet att göra om då det inkluderar inköp av vitvaror, ny dusch, större varmvattenberedare och våtrumsmattor/- väv. Jag ska visa lite bilder framledes, före, under och efter avslutat arbete… då uppvisas en hyfsat klar tvättstuga/ groventre, ytterdörr ska inhandlas och monteras men det gör vi inte i -20 grader *brrr*

Vet ni en till sak som är rolig, men kanske lite svår? Det är den kommande ikea-resan som vi måste hinna med snart! Förutom lite attiraljer till kök och 12-åriga dotterns nya rum, ska tvättis-inredning inhandlas där och hur tusan jag ska orka med en sån färd- det återstår att se! Just nu har jag en tung period med mkt värk. Inte min vanliga fibro-värk, den håller sig borta än- peppar peppar! *glad* Näe, det börjar sticka/stråla i nedre regionerna och det känns banne mig som att jag har en bebis som ligger lååångt ner och pickar på för att få komma ut. Egentligen borde jag ringa och rådfråga nån men samtidigt vill jag inte verka schåpig eller vara till besvär, det förväntas nog att man ska vara ganska cool när det är fjärde barnet som ska göra entre i livet.

Det blir lite scrappande och mkt soffläge idag så det ska nog gå bra. För att vara på den säkra sidan klev jag upp kl 7 i morse och tog en dusch innan varmvattenberedaren skulle tömmas- IFALL det skulle bli aktuellt med en undersökning hos morskan *ler* Nu har vi vatten i kannor i kylen och kaffeperken är laddad för ytterligare en omgång så nu klarar vi oss ett tag. (Frågan är bara var jag ska åka och våldgästa vid toabesök, för det klarar jag mig inte utan någon längre stund!)
Tanken är att den gamla beredaren ska trängas in i garaget tillsammans med tvättmaskinen och sedan ska den nya beredaren vara permanent placerad i garaget. Känns mindre kul att tvätta kläder i garaget men det är ju under begränsad tid så det får så lov att gå- det kan ju bara bli bättre sen 🙂

TUSEN TACK för era gulliga kommentarer i förra inlägget, jag blev varm ända in i hjärteroten när jag såg vilka fina, omtänksamma kommentarer ni lämnat!!
@-}– en blomma till er!

Nu ska jag sluta ordbajsa för den här gången och prova om soffan är lika skön idag som alla andra dagar 🙂
Ta hand om er och på återseende!

Det svider i själen…

8 svar

… jag tror inte jag behöver säga varför- det räcker nog med den här bilden;

Var in i en av stans guldsmedsaffärer igår och fick min fina vigselring avsågad! Det tog ont som ½§&¤ eftersom jag ville försöka rädda förlovningsringen som dels är liiite större i omkrets och dels är placerad längst in på fingret där jag är mindre ”fläskig” än närmare fingerleden. Nu har jag endast en ring på fingret men det känns ändå bättre än att ha båda liggandes sönderkapade i en ask med div. repor och andra fulheter (från kapningen) som förhoppningsvis går att putsa bort så småningom. Nu håller jag tumme och tå för att jag ska klara dom sista sju veckorna utan att svullna upp så attans mkt att även den andra ringen åker. Faktum är att jag inte får av mig den i dagsläget, ringfingret är tjockt som en övergödd prinskorv men det är pga gårdagens hårda behandling. OM svullnaden och det onda ger med sig inom dom närmaste dagarna kommer jag att försöka krångla av mig även den- var så säker!!

Idag har vi varit på koll hos morskan och det gick bra, vi är i v32+3. Hon kollade läget på mini och det verkar som att den lilla plutt*n sjunkit ner med huvudet i rätt läge (ruckbar) och det känns ju skitbra om det vore så. Har fått kommentarer sista dagarna att magen ser nersjunken ut så vem vet… har vi tur kanske vi får träffa vår kotte några dagar i förväg- inte mig emot om det bara är inom rimlig tidsgräns. Jag har gått över tiden med ett av barnen och det var bara två dagar men det kändes som en evighet så jag hoppas iaf att vi slipper det tidsfelet! Tack vare morskans lite hårdhänta undersökning av kroppsdelar uppåt och neråt i magen så har jag rejält ont just nu, det ömmar som om jag hade magen full med blåmärken men det är ju övergående. Lite vila borde göra susen 🙂 Att hon var hårdhänt berodde inte på att hon är en elak människa, hon fick bara jobba hårt för att ”hitta” bebisen. Det var svårt att säga vad som var upp och ner men till slut kom hon till insikt *s*

Svullnaden som jag nämnde sist är även konstaterad av morskan, det är ingen inbillning från en nojjig gravid 😉 Vikten drar iväg ganska ordentligt nu men så var det i slutet med dom andra tre så jag gissar att jag har några kilon kvar att lägga in till protokollet 🙁 Tyvärr påvisades äggvita och spår av mindre bra värde på vita blodkroppar så en odling blev ivägskickad och någonstans i mitt inre gnager en oroskänsla för havandeskapsförgiftning. Det fick jag med första sonen och Mattes båda barn är ruskigt tidigt födda pga denna åkomma men jag hoppas, hoppas att jag inte håller på att utveckla nån sån skit!

För att mini ska må bra och känna sig lugn bär jag mitt fina gravid-smycke hela dagarna 🙂 Det plingar diskret som ett litet vindspel och själva designen föll mig i smaken så detta hänge lär jag korta ner och fortsätta använda även efter födsel.

Detta kort fick vår söta vän Therese när hon fyllde 30 år. Då jag inte lärt mig denna dator riktigt än, blir bildkvalitet och färg lite si och så i början men det får ni ha överseende med 🙂

Detaljbild

Min svägerska har oxå haft födelsedag, dock inte jämnt i år och detta kort fick hon 🙂

Imorn har vi treårig bröllopsdag!! Det blir inte mkt till firande för det är full-planerat från morgon till kväll. Det är slalomskola, Mattes födelsedag och ett 40-årsfirande inskrivet i almanackan och sen är vi bjuden på ett barnkalas oxå som jag tyvärr inte tror vi hinner med just den dagen! Vår dag tänkte fira nästa helg då vi är ensamma hemma (Matte jobbar visserligen natt men vaddå?! Man kan ju fira innan skiftet, eller hur? *ler*)

Nu ska jag lägga mig i soffan och glotta i min nya Magnolia-tidning medan familjens mindre barn roar sig på badhuset med pappan i hushållet (har jag nånsin sagt att jag lever tillsammans med världens bästa man?!! För mig finns ingen bättre iaf!!) Förutom all kärlek jag känner till han, så känner jag en enorm tacksamhet för utan Mattias skulle nog den här familjen kapsejsa just nu. Han sköter en STOR del av markservicen här hemma, hämtar/ lämnar barn, river/ bygger i huset och ser till att allt som ska göras blir gjort. DET är en trygghet och lättnad för mig som är halv-invalido och knappt kan dra min egen kropp framåt i tillvaron vissa dagar! Ska man se det med egoistiska ögon så är det kanske inte mer än rätt, han har ju varit delaktig till mitt tillstånd och om några veckor ska jag utföra årets stora arbetsinsats så… *S* Skämt åsido så är han guld värd!

Jag måste även slänga ut en rejäl dos med beröm till våra barn som faktiskt blivit bättre på att hjälpa till och ser vad som behöver göras. Dom hjälper mig bära matpåsar när vi handlar, dom tömmer och går med sopor till tunnan, dom skrapar frusna rutor på bilen, dom tvättar och hänger tvätt och annat smått och gott som underlättar min vardag.

Nu blev det lite känslosamt och ”skrytigt” runt min fina familj men jag kände bara för att skriva ner mina känslor- och just nu är det SÅ jag känner (vissa dagar ska erkännas att jag vill betala för att bli av med hela högen men det är nog ömsesidigt skulle jag tro *S*)

Ha det gott mina vänner och på återseende! (och för all del- glöm inte kommentera!)

Ny dator….

5 svar

… och känner jag mig själv kommer jag garanterat att fippla bort både text och bild några gånger om, innan jag lär mig hur jag ska hantera denna tingest! Det är min första laptop och inte nog med att jag försöker lära mig att föra muspekaren via platta- det är ju nya funktioner och program som jag inte är van vid *suckar* Men det ger sig nog med tiden, jag ska ju snart vara ”lyxhustru” och mysa hemma i soffan medan bebis-boet med inneboende växer till sig så jag lär ha tid på mig att träna upp mina datorvanor 🙂

Någon bild bjussar jag inte på i detta inlägg för alla bilder ligger på den gamla datorn så när usb-stickan är upphittad ska jag ladda över bilder…

Vi har varit på äventyr helgen som var. Ville inte orda om det i förväg för såpass långt kan jag tänka att det är obra att flagga i en allmän blogg att huset står öde och tomt *ler* 10-åriga sonen hade innebandycup i Örnsköldsvik fre-sön så torsdagkväll hämtade vi hem han från fadern och fre vid lunchtid påbörjade vi vår dryga 30-milsresa neråt i landet. Shit vad läskigt det var bitvis, vädrets makter var inte riktigt på vår sida så det var långa bilköer, snörök och stundtals ordentligt snöfall men vi tog oss fram helskinnade iaf. Sedan har pojkarna bjudit på riktigt underhållande, tuffa och jämna matcher med fyra vinster av fem möjliga- en nyttig uddamålsförlust fick dom genomlida! Dom här killarna har bara förlorat en match under hela säsongen och nu kom nummer två som mynnade ut i ett hiskeligt dåligt uppförande.Efter matchen grinades, surades och kastades det klubbor i sargen- tills domaren tillrättavisade dom och varnade med matchstraff… Spaka pojkar fick bita ihop och gilla läget *S* Men som sagt, i övrigt har dom uppträtt exemplariskt och vi har alla haft en rolig helg tillsammans!

Något som tärde hårt på mitt tålamod var alla slapphänta föräldrar och busiga barn som bodde på samma hotell som oss. Lördagkväll åkte Matte och några andra pappor på hockey tillsammans med hela kill-skocken inkl tränarna och såg Modo-Skellefteå. Eftersom jag var mer än lovligt svullen/ trött och inget av lagen ligger mig varmt om hjärtat, stannade jag kvar på rummet med dricka, godis, tv och skvallertidningar och det var skönt 🙂 Tyvärr hade vi några barnfamiljer på samma hotellvåning som vi bodde på och missförstå mig rätt- barn och föräldrar ska absolut njuta av hotellvistelser tillsammans- men man kan som förälder ha lite koll på sina telningar (i detta fall barn i åldrarna 8-12 år)! Har jag betalat pengar för att avnjuta en hotellvistelse, vill jag INTE ha ett gäng skrikande, springande barn som härjar utanför min dörr och kör race i hotellkorridoren!! Jag kan tänka mig att föräldrarna hörde sina stojiga barn lika mkt genom sina egna dörrar som jag gjorde genom min men inte en tillsägelse hördes och när klockan närmade sig halv elva höll jag på att förvandlas till häxan surtant! Det var bara ogjort att jag skulle tappa behärskningen och slita upp min dörr, ryta som en vrålapa och sen lägga mig på sängen med hettande, skamsna kindrosor! Det spelar ingen roll att det är en lördagkväll, jag vill gärna ha lugn och ro ändå. Detta gäller i allra högsta grad nu när jag sover så dåligt som jag gör, numer är det ständig halsbränna, fogvärk och livlig bebis som stör min ”skönhetssömn” så jag är sällan utvilad.

Idag går vi in i vecka 32 och på fredag ska vi på besiktning hos morskan 🙂 Blir spännande att se om allt verkar lika bra som tidigare. Jag börjar känna mig svullen, rent så mkt att det känns som att det skvalpar när jag rör mig 😉 , och i veckan blir det att- med stor sorg i hjärtat- klippa ringarna! *ledsen* Jag hann inte riktigt vara med så var ringfingret så pass svullet att varken kallvatten, tvål eller våld hjälper! Jag hoppas bara att ringarna går att få ihop på ett fint sätt när dom väl ska på igen.

Idag har Matte påbörjat rivning av bastu och det är på tiden! Vi ska plocka bort hela bastun och renovera och utöka tvättstugan och detta ska vara färdigställt innan plutten/ pluttan kommer. Jo, du läste rätt. Jag börjar känna tvivel ang barnets kön, nog pratar vi om ”hon” hela tiden men nånstans innerst inne börjar osäkerheten gro till sig *ler* Jag tror det hör ihop med att det närmar sig förlossning men jag vet inte… kanske lika bra att försöka tänka neutralt och omnämna bebban som ”Mini” igen så vi inte får en jättechock om det kommer en variant med kulor och pinne mellan benen 🙂 LIKA välkommen men det kan bli lite chockartat ändå om inställningen varit riktad mot en tjej.

Två av mina vänner har beräknad nedkomst när som helst och det är så spännande. Den ena har bara ca tre dagar kvar och den andra har ca tolv så i princip kan dom få sitt fjärde resp andra barn i skrivande stund! Jag kommer att avundas dom för att dom får ”göra bort sitt” men min tur kommer oxå 🙂

Nu är det dax att balansera blodsockernivån med lite lunch innan sista eftermiddagspasset på jobbet ska avverkas 🙂 Jag önskar er en trevlig dag och så hoppas jag ni har överseende med mitt skrivande tills jag är van denna mackapär. T.o.m mitt sätt att skriva och uttrycka mig känns annorlunda *S*

Ha det gott och ta hand om er!!