… ni anar inte hur nära jag var en försovning idag!! När Matte jobbar natt och jag ska upp 4.45 för att jobba fm så brukar han ringa hem på morronkvisten bara för att kolla så att morgontrötta jag verkligen kommit mig på fötter- allt för att jag ska sova lugnt och gott, utan rädsla för ev väckarklocksmiss. Detta brukar vi alltid göra upp i sista telefonsamtalet för kvällen- men igår glömdes detta bort. Gulliga maken var orolig att jag skulle sova dåligt då vi inte hade nämnt något om detta i telefonen men jag sov faktiskt riktigt hårt efter en plågsamt kroppsvärkande dag och kväll.
månadsarkiv: mars 2010
Snöallergi….
… är under utveckling i min kropp! Ni som bor i Piteå med omnejd vet hur genomjävligt det har varit idag. För vår del blev hela dagen förstörd. Vi hade nämligen bokat en timmes familjebowling på eftermiddagen, strax efter stora dotterns fotbollsträning. Tanken var att det skulle bli ett trevligt avslut på vår ”barnvecka”. Redan vid uppstigning ur det varma sängbolstret såg vi att det fullkomligt vräkte ner ä n n u mer skitj%*&a snö. Pappa i huset jobbade i sin anletes svett för att få fram lilla skruttbilen- och när han väl lyckats med den bedriften kom nya bud från chefen- jag alltså 😉 – vi skulle ha stora bussen. Hej å hå, maken körde snöföran djupt i snön och skottade fram den bilen oxå. Sen lastade vi in hela ung-skocken i bilen och backade ut från gården… och sen kom vi inte längre! Vi satt döpall i snön! Matte jobbade i synk med bilen och vi tog oss nån cm innan det återigen blev stopp. Sådär höll han på ett tag, irritationsrosorna på kinderna växte i takt med att bilen började lukta lätt bränt. Till slut tog tålamodet slut för han och vi blev i princip utkörda från bilen- och lika bra var det för envis som han är så skulle han bara få bilen framåt. Medan han var borta skottade vi andra fram infarten lite mer och efter en lång stund kom kärleken gående till fots- betydligt lättare i sinnet. Bilen stod visserligen kvar på en allmän parkering i närheten och själv hade han hunnit ge en hjälpande hand till både en och tre fastkörda medtrafikanter men för tillfället slapp han ju iaf sitta och svära med däcken slirandes i snön. Överallt stod fastkörda bilar- och då bor vi ändå i Norrbotten där vi har stor snöröjningsberedskap och gott om fordon för ändamålet!
fram godisask
bak godisask
påskpåse
Redan första april?!
Näe då, jag vet att det inte är den fördömda lurardagen än (jag brukar gå på det mesta- naiv, godtrogen…eller bara förbenat blåögd?!) Hur som haver så fick jag verkligen bita mig på insidan av kinden- hårt!- i går då Matte gjorde en riktig fuling och drog barnen vid näsan. På tal om näsa så kan jag för mitt liv inte fatta hur ungarna kunde missa den vederstyggliga lukten i köket… lukten av…. lever *urrrk* Nejnejnej… jag äter inte kroppens reningsverk, inte på några villkor!! Men det gör våra barn- uppenbarligen 🙂 Kraxet i kråksången är bara att kära husmannen inte är ärlig alla dagar- en liten vit här och där sprättar han omkring sig likt en tupp på gårdsplanen, men till hans försvar så är det aldrig av en dålig eller elak anledning. Är man född spjuvrig så är man 🙂 I detta fall har han alltså sagt åt barnen att det är hans egenhändigt gjorda köttbiffar dom äter- och dom glufsar i sig med god aptit och mitt i allt utbrister äldsta sonen -”det här har du gjort bra, det här är nog bland det godaste du lagat!” Jamen jag nästan dog- av återhållen skratt och en dutt skam! Fult av oss men barnen fick iaf i sig gott om järn… och annat som JAG inte vill ha i munnen… det sista jag vill bli bjuden på är just lever, jag ryser bara vid lukten!! Då får det vara hur nyttigt det vill!
Fläskhäng….
… och andnöd har drabbat mig idag! Jag blev nämligen- mer eller mindre- ivägknuffad till StepIn av och i sällskap med maken. Okej…. att träna kan väl gå an- men varför ska det vara stora speglar uppsatta runt hela träningslokalen?! Jag menar, måste man bli påmind om hur ofräsch och dassig man ser ut då man gör ett tappert försök till muskelövning?! Kom på mig själv med att se ut som en sidledsvickande,rödkindad sumobrottare där jag satt på träningscykeln och kämpade för att få runt pedalerna utan att ramla av sadeln. Jösses!! Nåja, efter träning och dusch så kändes det iaf bra att ha kommit igång… synd bara att latmasken har drabbat mig så hårt att jag inte kommer mig iväg på egen hand- än *ler* Tanken är väl att det ska bli bättre med den saken (*viskar* och så länge Matte tror att han måste ”tvinga” iväg mig så följer han ju med- och jag får sällskap *blink*)
1- årsjubileum….
… och detta gick mig helt förbi!!