… inte är dom alltid så lätta varelser! Även om jag trivs väldigt bra i deras sällskap, både på jobb och privat, så är dom ju en sort för sig *s* Toalettvett och etikett brukar man vanligtvis få redan från blöjstadiet och några år framåt men för vissa krävs det aningens längre inlärningstid- gärna med upprepade instruktioner. Jag får alltid ett lätt överseende och pillemariskt flin i ansiktet då jag besöker en av våra vattenklosetter på jobbet för på väggen, rakt ovanför den heliga tronen, är denna skylt fastmonterad;
månadsarkiv: februari 2010
Kylan….
…. håller oss i ett järngrepp *brrr* I morse var det -26 grader då jag klev upp- och det må ju vara… än värre var att innetempen var drygt 17 grader!! *ännu mer brrr* Vid dom här snabba temp- och väderomslagen hinner inte riktigt tempen med och då är det välsignat skönt att ha en kamin i köket. Bums igång med en värmande brasa, kaffehurran puttrar igång och frukosten dukas fram- då får dagen en bra start 🙂
Jajamensan….
… det går framåt… Jag knappar och lär (läs; leker) med nya fånen… det är så kul med en ny telefon- och att JAG skulle falla för en Iphone var en smärre sensation. Jag har hårdnackat vägrat ha ytterligare en mobbe med touchskärm eftersom jag har dålig erfarenhet från min gamla mojäng. Visst- jag är kvinna och ska ju kunna göra flera saker samtidigt men lite retligt är det när jag efter avslutat samtal ser att jag under samtalets gång har skickat iväg flera sms- vissa t.o.m med innehåll i form av bokstäver och smileys!! Vis av erfarenhet har jag lagt in en kontakt högst upp på listan som heter A BC vilket gör att alla ”lös-skott” hamnar där och inte hos nån stackare som blir terrad med tomma meddelanden. Nåväl, maken rekommenderade den här telefonen varmt under lång tid och nu när jag har en- I love it!! 🙂 Jag har mycket kvar att lära men det är ju aldrig helt fel att ha en ursäkt till ett näst intill maniskt knapprande på ”leksaken” *S*
Sen har vi draken Örjan som fick flytta hem till Theo som firat sin allra första födelsedag
En olycka…
…kommer sällan ensam, visst är det så?! Hos oss stämmer det iaf. Förra veckan glimmade det till i övre ögonvrån på mig då jag skjutsade barnen till skolan, just i det tillfälle då jag passerade under en gatlykta. Hmm… vad var det? Jo, vinst på oturslotteri- en 5 cm lång spricka i framrutan! *suckar* Visserligen på passagerarplats och högst upp så den är inte i vägen men ändå! Då vi har en minibuss, har vi större framruta än vanliga personbilar och jag- en ”lekkvinna” (kan ju inte kalla mig lekman *s*) gissar att det är dom tvära kasten mellan väder- och vindförhållanden som spökat till det för oss i kombination med en viss spänning i glaset. Det kan skilja 12-15 grader uppåt eller neråt på termometern på bara två timmar och vi har haft snöoväder så det kallas duga…. Skit samma varför vi fått sprickan, vi hann inte mer än dryfta om att slå en pling till en glasmästare för att kolla om det går att göra något för att förhindra spridning av sprickan- så sprider den sig 20 cm till!! *gulp* Fortfarande högt uppe på rutan och inte ivägen för sikten men NU är det samtal till glasproffsen som gäller.
Samma vy i september. Detta togs strax innan vi flyttade in. Grönska, vatten… något att längta till 🙂
Jippiiii….
…. äntligen får jag vara värre än maken då det gäller telefon *flinar* Jag har nämligen hastigt och lustigt införskaffat en Iphone 🙂